tisdag 29 september 2009

En viktigt utställning

I fredags var vi i Visby med 9:orna en heldag. Vi hade temadagar på skolan, och jobbade mycket med världsarvet, Gotland och Visby. Därför inledde vi dagen med en vandring runt muren, där eleverna skulle ta reda på lite fakta med hjälp av skyltar som står vid de olika tornen och portarna.

Efter en mycket god lunch på St Hansskolan så bar det av till Domkyrkan. I Domkyrkan pågår just nu en fotoutställning av Elisabeth Ohlsson Wallin; Via Dolorosa - lidandets väg. Det är en fotoutställning om mobbing. Och oj vad den berör!

Med fotografier i naturlig storlek följer bilderna om mobbning och utanförskap Jesu lidande histora. När Jesus blir dömd visar fotografen hur barn dömer varandra. När Jesus blir korsfäst visar fotografen hur en ungdom blir surrad vid en lyktstolpe med silvertejp och fotograferad med mobilkameror.

Det är starkt och det berör.

Och det tål att diskuteras med eleverna. Har du möjlighet? Gå och se den!! Utställningen pågår till den 9:e oktober.

måndag 21 september 2009

Vi drog till Stockholm

Vi drog till Stockholm. Man skall inte skjuta upp saker och ting, så de två äldsta barnen och jag tog båten nu i helgen. Äldsta dotterns pet-shoppisar fick följa med. De hade inte åkt båt förut så de satt och tittade ut på havet hela vägen dit. På önskelistan stod bland annat Cosmonova, på Naturhistoriska museet. Vi såg "Fly me to the moon", en 3D-föreställning om 3 små flugor som uppfyller en dröm och flyger med på den första månfärden. En häftig upplevelse!
Därnäst på önskelistan stod tunnelbana. Den tog vi in till stan, där vi via BR-leksaker tog oss till dagens höjdpunkt. Gröna Lund. Sista helgen som det var öppet för året bjöd på fantastiskt väder, gratis inträde, dyra åkband, oerhört mycket folk, mycket godis, fina vinster och glada barn! Sonen vann första pris på chokladhjulet...
Vi provade många olika attraktioner. Bäst tyckte dottern att Jetline var roligast medan sonen äntrade Vilda Musen med skräckblandad förtjusning. Spegelhuset var också kul.

Roligt tyckte också sonen att lilla Fritt Fall var. Det killar i hela kroppen, sa han.
Glada och nöjda tog vi Djurgårdsfärjan tillbaka mot stan. När klockan var 19 var det ännu 18 grader varmt i den ljumma höstnatten. En fantastisk dag och en fantastisk kväll att bara njuta av.

Glada och nöjda tog vi båten hem på söndagen. Pet-shoppisarna hittade ett nytt fönster att titta ut genom. Och visst hade de blivit några flera. Några inflyttade Stockholmare fick följa med hem.


fredag 11 september 2009

Idiot?

Står det idiot i pannan på mig? Det kan man undra ibland när jag är i kontakt med ITT. För er som inte vet vad ITT är, så är det före detta ITC. Och för er som inte vet vad ITC var, så är det kommunens centrala dataservice. Det är dem man skall maila om något inte funkar. Så skall de komma och fixa det.

Om det vore så lätt. Hujedamej...

Vi får inte lov att göra något administrativt med våra datorer. Som att ändra klockan, eller lägga in program. Det har vi inte behörighet till. Så varje gång vi vill göra något måste vi maila och be om det. Det kan man väl gå med på (även om man känner sig idiotförklarad), för jag antar att de är rädda för att vi skall springa och lägga in program som man inte får eller något sånt. Som om vi inte har koll på det där med upphovsrätt, och undervisar eleverna i det.

Nåväl. Senaste dusten med ITT har jag haft i veckan. Jag undervisar elever i behov av särskilt stöd, och elever som går i samundervisningsgrupp. Somliga av dem är inskrivna i särskolan och alla behöver mycket individualiserad undervisning. Efter lite letande på skolan hittade jag ett mycket bra material som någon köpt in. "Log in to English with Lexia". Ett jättebra material bestående av bok och CD.

Det är här problemet börjar. Jag vill titta på CD:n och kolla hur och vad eleverna skall jobba med. Men, det går ju inte! Jag har ingen behörighet! Så fredag förra veckan mailade jag ITT om att jag ville se på skivan.

I tisdags kom en kille från ITT. Jag var hemma och vabbade, men fick prata med honom på telefon när en kollega ringde. Han meddelade att han inte kunde lägga in programmet på datorn. Det fick man inte hur som helst. Nehej, sa jag. Det förstår jag, men nu har vi ju köpt programmet med boken och det är meningen att man skall använda den så. Efter stor tveksamhet installerade han CD:n på en dator i vårt arbetsrum. Och på en elevs bärbara dator. Men fler kunde han inte lägga in den på. Då måste det ske på höstlovet, om man ens fick.

Idag har jag äntligen fått möjlighet att titta på programmet, och det är lika bra som jag trodde det var. Då kommer problemen igen. "Nej, det får man inte lägga in hur som helst, säger ITT".

Helt matt och tvärarg på att hela tiden behöva bevisa saker för ITT, så ringer jag förlaget och får telefonnumret till redaktören på Bonniers förlag. Han är jättetrevlig och säger att det är meningen att man skall lägga in programmet på servern om man har en sådan. Jo, det har vi säger jag. Han hänvisar till hemsidan där det finns tydliga instruktioner för hur man går till väga för att göra det. Jag tackar och önskar trevlig helg.

Fortfarande arg mailar jag till ITT igen och berättar vem jag pratat med och att ber dem lägga in programmet snarast på vår server.

Min slutsats efter senaste veckan: Skall ITT "hjälpa" oss i skolan måste de ha mycket bättre koll på vad man får och inte får lägga upp. De kan inte bara blankt säga "nej" när vi ber om hjälp. De är väl till för att hjälpa oss, eller?? Det skall inte vara vi som pedagoger som måste överbevisa dem om att vi får lov att använda material vi köpt in till undervisningen. Det här tar enormt mycket tid av oss. Tid som vi kan lägga på att hjälpa eleverna att nå målen istället. Och vad kostar det här egentligen kommunen? Är det detta system som är mest effektivt?

Och nej. Jag är ingen idiot. Jag har faktiskt ganska bra koll på det här med datorer, men det verkar de inte bry sig om, eller tro på det heller.

torsdag 10 september 2009

Mer utbildning - mindre trakasseri?

Jag har börjat en ny kurs. Jo, jag har avslutat min senaste i januari, och kände att nu kunde det vara dags att söka en ny lämplig kurs. Skolverket (som nu heter Skolinspektionen) anordnar riket runt en kurs på 10hp om mobbning, diskriminering och trakasserier i skolan och hur man på en vetenskaplig grund kan motarbeta och förebygga.

Så idag har jag och 25 kollegor till suttit på skolbänken. Det är skolpersonal på hela Gotland. Men något slog mig när vi presenterade oss. Det var jag och max 1 till från år 7-9. Det var ett par från gymnasiet, 2 kuratorer och resten från förskola - år 6, varav flera från fritids. Var är representationen från 7-9-skolorna?

Jag tror kursen kan bli bra och utvecklande och hoppas jag kan delge mina kollegor det som är matnyttigt. Det finns bara ett smolk i glädjebägare. Vikariepengarna från kommunen täcker bara 3 av de 6 dagar jag är borta.

Är det rimligt att mina kollegor skall täcka för mig när jag går utbildning? Hur dåligt samvete får man då?

tisdag 8 september 2009

Vem talar om att man är för något?

Jag var på möte igår kväll. Det var ett tag sedan jag lyckats ta mig in till Visby för att vara med på Centermöten, men nu var det dags. Nu skulle vi prata om vad vi tycker är bra och dåligt, och vad vi vill jobba mer med inför valet som är om ett år.

Det är bra att få träffas, det är högt i tak, och alla får säga vad man tycker. Den enda nackdelen är att det blir rackarns så sent, så jag orkade inte vara kvar ända tills slutet - när frågorna jag tagit upp kom på bordet...

Innan jag for var det debatt om det eventuella bygget på hällarna. Och om det skall vara folkomröstning eller inte. Personligen tycker jag inte att det bör folkomröstas om en i sammanhanget så liten fråga, även om den verkar vara nog så viktig för de som hörs i debatten.

Frågan om vem som hörs i debatten lyftes också. Är det så att de flesta vill ha en folkomröstning, samt att det inte skall byggas på hällarna. Eller är det bara så att det är de som låter högst? Intressant fråga.

Jag tror på måttligt byggande på hällarna. Och jag tror på att äntligen få till stånd en arenahall där idrott kan utövas och uppvisas utan att man behöver skämmas inför gästande lag.

Jag kanske borde starta en namninsamling för ett bygge? Är det någon som skriver på då?

söndag 6 september 2009

Mycket firande blir det

Vi har firat rejält i veckan som gått. Båda döttrarna har fyllt år, dagarna efter sig. Det är praktiskt, men också tidskrävande. Presenter skall fixas, kalas arrangeras, fika dukas fram...
I tisdags fyllde äldsta dottern 10 år. En cykel har länge stått på önskelistan. Hon har dragit iväg och blivit riktigt lång i sommar, så hennes gamla cykel är alldeles för liten. Och en cykel blev det. Den stod och väntade på henne utanför ytterdörren på morgonen. Hon har redan testat den en massa nu i veckan när hon varit ute och sålt jultidningar. Den fungerar jättebra!

Yngsta dottern fyllde 2 år i onsdags. Det gick lite lugnare till. Gratulationer hemma på morgonen och sen iväg till dagis. För att hon skulle slippa vara på dagis till 17.30 på sin födelsedag så hämtade mormor henne. Sen åkte hon till Bagarns med alla mina barn och fikade. De hade det jättemysigt. Tack mormor!

I fredags kväll var det dags för äldsta dotterns disco. Det har hon planerat sedan i januari... Uterummet möblerades om, dekorerades och förseddes med stereo. Sen var det party med hela klassen. Full fart mellan 18 och 21. Jag hjälpte till och arrangerade lite 5-kamp. Prestigefyllda grenar såsom längdspottning med gelehallon och stövelkastning avverkades. Det hela förlöpte väl, och utmattad sjönk jag ner i soffan runt 21.30...

I går var det så dags för släkten att komma förbi på fika. Mormor bidrog med en hel massa fikabröd, så jag slapp baka. Äldsta dottern gjorde syltmunksmuffins på förmiddagen, medan yngsta dottern låg på golvet och försökte vara i vägen.
Att blåsa ut ljus är inte det lättaste när man år 2 år. Det blir lätt så att det är luggen man blåser på istället, men med lite hjälp slocknade ljusen till sist.

Så nu har vi firat klart för i år. Mera festligheter blir det inte förrän i januari.

onsdag 2 september 2009

Vem läser bloggen?

Jag har elevens val nu i höst. Första perioden har eleverna haft möjlighet att välja svenska med inriktning skriva. Skriva är så mycket mer än bara skriva för hand på vitt papper. Det är numera vanligare att skriva på dator och var och varannan elev har en blogg som de sköter.

Det som vissa av dem inte tänker på är att en blogg är offentlig. Vem som helst kan läsa det du skriver. Idag blev en elev helt försräckt när jag berättade att jag varit inne på elevens blogg. Jag förklarade att det inte var så svårt att ta sig dit eftersom eleverna länkar till varandras bloggar. Det är bara att klicka sig fram.

Det är något inte alla tänker på. Vem läser det jag skriver? Vad händer med bilder jag lägger ut?

Det behöver vi nog prata om nästa vecka...