Jakten på snuttefilten

Yngsta dottern har anammat snuttefilt. Ingen av de andra barnen har haft någon, så jag har aldrig stått inför problemet att den kan försvinna... Nu finns filten ännu i hög grad. Problemet är snarare det att den inte FÅR försvinna.

Förra veckan tvättade jag den, och sen for vi på jobbet dottern och jag. Gissa hur det gick? Inte smart drag av mamsen. Ledsen, gnällig och förvirrad dotter saknade sin filt. När den sedan var tvättad och torktumlad kastade hon sig över den och bet glatt i den. Jag försökte med andra filtar men hon bara tittade äcklat på dem och ville inte ta i dem. När hon varit ifrån sin filt eller varit utan den ett tag borrar hon sig lyckligt ner med huvudet i den när hon kommer hem. Det är inte lukten hon är ute efter, för den var även ok som nytvättad, det är utseendet och känslan hon går på. Och jag som köpte filten till äldsta dottern för 8 år sedan på Imse Vimse. Finns den kvar? Not!

Problem!

Idag har jag letat liknande filtar i lokala tygaffärer. Finns inte att uppbringa. Det skall vara en tunn fleecefilt som är likadan på båda sidor. Helst med vit botten och rosa och blått rutmönster. Pice of cake!? Nepp! Jag har inhandlat en tunn fleecefilt, där slutar likheten. Just nu ligger den i torktumlaren och i morgon börjar arbetet med att smyga in filten tillsammans med den andra. Så att det finns en extra.

För tänk om - hemska tanke - snuttefilten försvinner....