Dessa barn är i behov av små grupper för att må bra. Med elevgrupper på över 20 elever och ibland långt däröver blir det en alltför rörig miljö, och medecineringen kan behöva ökas för att de skall klara dagen. Det finns också statistik på att vi har många tonåringa flickor som inte mår bra, och som bland annat lider av ätstöringar och annat självskadebeteende. Idag kunde vi också läsa i GT att Gotland fortsätter att ligga i topp på antalet tonårsaborter.
I en regeringsrapport: "Klassfrågan - en ESO rapport om lärartätheten i skolan" har utredarna kommit fram till att storleken på klassen spelar roll. Större än man trott, samt att det finns långsiktiga samhällseknomiska vinster på att ha mindre klasser, speciellt i de yngre åren (år 1-3).
Utredarna skriver: "I denna rapport visar vi, tvärtemot vad många tidigare har hävdat, att forskningen bevisar att mindre klasser förbättrar elevernas skolprestationer. Slutsatsen är därför, att det är troligt att den ökning av antalet elever per lärare som ägt rum i Sverige under 1990-talet har lett till negativa konsekvenser för svenska elevers skolprestationer."
Argumentet mot minskade klasser är att det är dyrt. Det kostar mer att ha flera mindre grupper med en personal/grupp än att ha en större grupp med en eller flera personal. Rektorer använder idag gruppstorleken som ett medel att spara in. Man ökar antalet barn/elever i gruppen men behåller samma antal personal. Det intressanta i ESO-rapporten är att det inte är antalet vuxna i gruppen som är det viktiga, utan antalet individer i gruppen. I undersökning som är gjord i Stockholm har klasserna minskats från ett medel på 19.9 till 13.3. Denna undersökning bekräftar det som tidigare också belagts i en större undersökning (STAR) från 1995 som gjordes i USA. Där påvisades en förbättring av provresultat i matematik och läsning med 5 percentil jämfört med klasser med fler elever.
Även Skolverket skriver i en rapport att ökad personaltäthet eller högre utbildning hos personalen bara till en viss gräns kan kompensera för större grupper. (Strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i barnomsorg och skola – en kunskapsöversikt, 2001) Man menar att elevgruppernas storlek bör i större utsträckning användas som ett mått på strukturell kvalitet. Skolverket varnar också för utvecklingen att barngrupperna inom förskolan blir större: "Utvecklingen mot allt fler stora grupper i förskolan är oroväckande eftersom en kvalitetsfaktor är just barngruppernas storlek och sammansättning, säger undervisningsrådet Carina Hall på Skolverket".
I Regionens statistik hittar jag information om antal barn/anställd inom barnomsorgen (4.8) vilket i och för sig är lägre än rikssnittet som ligger på 5.4, men det säger inget om hur stora barngrupperna är. Det finns säkert också statistik på hur många personal/elev som finns inom skolan, men skall man agera evidensbaserat (som ju krävs i skolan av personalen) så skall man som politiker även mäta hur många barn som finns i grupperna/klasserna. Det gäller både de yngre barnen och äldre elever.
I Kortedala i Göteborg har man redan för flera år sedan tagit ett steg mot mindre grupper, och man verkar väldigt nöjda med resultatet. Där har man på en 6-9 skola minskat antalet elever från 24 till 12 i varje klass med mycket positivt resultat. Den psykosociala arbetsmiljön har också förbättrats både för elever och lärare.
Jag tycker att vi som Region skall profiliera oss som barnvänliga och som en Region som satsar på barn och unga. Vill vi bli fler gotlänningar måste vi satsa på den framtida, växande generationen. Det är dags att se långsiktigt och satsa på våra barn och unga genom att våga sätta en gräns för hur många barn/elever vi tycker är rimligt att ha i en grupp, och det gäller både i förskolan och skolan.
Jag vill att vi som Region skall marknadsföra oss som en Region med små barngrupper, för barnens bästa. Det kostar pengar nu, men är en investering i framtiden som vi måste ta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar