I morgon bitti åker min kusin till Afghanistan för att tjänstgöra som gender advisor. Jag är stolt, men samtidigt rädd. Ikväll ringde vi för att säga hej och önska lycklig resa. Eller önskar man lycklig resa? När man som militär skall tjänstgöra utomlands? Nåväl. Han fick prata med 2/3 av barnen och med sin faster i alla fall. Övriga hälsade. Och jag kramade hans pappa idag, han var med på konfirmationen.
Kusin har lovat att höra av sig via blogg och mail, men ändå. Afghanistan. Det är inte nästgårds precis. Och inte det lugnaste stället att åka till. Fast det är väl därför han skall dit å andra sidan.
Men lite orolig är jag. Var försiktig! Vi vill ha hem dig hel igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar