Full fart mot jul

Hösten rullar på i hög hastighet. Helt plötsligt är det snart advent. Hur gick det till?

Förra helgen var jag med bästa fotbollslaget i Växjö på Växjösparken i Tipshallen. Det är en Cup som går över flera helger, där man spelar inomhus på konstgräs. Vi var 4 ledare som for iväg med 28 tjejer i åldern 10-14 år. Det var jättekul!

Sen har det varit full fart hela veckan med jobb, Centerns Höststämma och fibermöte.

På höststämman hade jag fått i uppgift att reflektera lite över vårt första år sedan valet, vad vi gjort och så i fullmäktigegruppen, och vilken som är skillnaden sedan jag förra gången satt i fullmäktige. Jag konstaterade att vi lagt många motioner och interpellationer. Jag tycker att vi varit aktiva, men att vi kan bli än mer så. Den största skillnaden mellan förra gången jag satt i fullmäktige och nu är väl att jag själv är äldre, och har mer erfarenhet. Jag vet mer vad jag vill och vågar säga det.

Nästa vecka, den 28:e, är det dags för sammanträde igen. Då skall budgeten för nästa år fastställas, något som inte är så himla kul med tanke på dagens ekonomiska läge. Det finns dock några punkter där vi i Centerpartiet markerar gentemot majoriteten. Det gäller bland annat stödet till snöröjning på enskilda vägar, halvtimmestrafik i kollektivtrafiken, mer pengar till skolmaten samt pengar till föreningsdrivna anläggningar. Majoriteten vill istället lägga pengar på bussiga kortet i Visby samt sommarjobb till ungdomar. Jag tycker vår prioritering är mer relevant. Varför subventionera bussiga kortet i Visby när man drar in snöröjning på landsbygden med extremt kort varsel?

Vad gäller fiberarbetet så går det framåt i rasande takt. Vi har haft möten en gång i veckan sedan 10 april, och börjar således känna varandra ganska väl i projektgruppen. I torsdags beslutade vi att anta anbud för grävning och byggande av nät. Planerad grävstart är 2 april. Nu gäller det att skriva avtal med fastighetsägare och markägare. Förhoppningsvis skall detta vara klart innan nyår.

Så det kanske inte är så konstigt att hösten rullar på i full fart, och att det snart är advent. Fast mysigt skall det bli, att tända stjärnor och ljusstakar igen. Och besvärja novembermörkret lite.

Hösten knackar på

Hösten knackar på dörren nu.

Vi har haft några fantastiska dagar och kvällar då dimman svept in oss, äkta höstväder!

Äldsta dottern har passat på att gå ut och fotografera, det är hon som skall ha kredit för bilderna.

På jobbfronten har det varit fullt upp denna vecka, även om det har varit höstlov för eleverna. Måndagen inleddes med fullmäktigesammanträde. Bland annat behandlades min motion om att Regionen åter skall arbeta mer med klarspråk. Det tycker jag är bra. Många av handlingarna som vi får ut är alldeles för krångligt skrivna, även om man är insatt så är det svårt att förstå vissa meningar. Bättring behövs! Det tyckte uppenbarligen Radio Gotland också eftersom de ringde och ville intervjua mig till morgonprogrammet dagen därpå.

Det behandlades även ett tilläggsanlag till Donnerska huset för ombyggnad, på 4 milj kr. Där får jag tyvärr erkänna att jag inte var tillräckligt påläst på ämnet. Jag borde ha protesterat mot att sätta in mer pengar i det huset. Särskilt med tanke på vad jag diskuterade med en kollega om på onsdagen. Hon jobbar på Klinteskolan, och efter vattenskadorna i våras så har de fått renoverat. Men allt har inte renoverats. I en korridor har man lagt ny matta i halva korridoren. Och målat halva väggen. Resterande är inte målad på ett 20-tal år. Varför målade man inte allt när man ändå höll på? Dessutom har de klagat på mögeldoft i personalrummet en längre tid. Åtgärd på detta? Inget. Detta gör att jag i backspegeln ångrar att jag var med och beslutade för mer pengar till Donnerska huset. Några hundratusen av dessa pengar hade räckt till att fräscha upp en hel korridor på Klinteskolan istället för en halv.

På fullmäktige lade Kerstin Kalström också en interpellation där hon frågar hur det blir med bussarna. Det är märkligt tyst från politikerhåll. Kerstin följde upp det hela med en insändare i tidningen nu i veckan också. Vi får se om någon svarar.

För övrigt är det mycket besparingar på landsbygden just nu. Det är indragna busslinjer i kollektivtrafiken, icke utfört underhåll på enskilda vägar, nedläggning av bibliotek och sist men inte minst ingen snöröjning på enskilda vägar som inte uppfyller kraven Regionen ställer. På onsdag är det ett offentligt möte i Hemse om detta. Hoppas många kommer och säger vad de tycker! Vi vill gärna ha lite förslag på vad man kan spara på istället. Mer än bussiga kortet i Visby, som jag kan tycka är en självklarhet.

För övrigt har jag börjat twittra också, LevideAnna är mitt användarnamn. Jag får se om jag kan lära mig hur det funkar.

Partiledardebatt

I gårkväll var det dags för den traditionella partiledardebatten i svt, den som brukar vara efter att budgeten är lagd. Det som inte var traditionellt var att v och s vägrade vara med eftersom de skulle stå "på samma sida" som sd.

Jag tycker det är ett märkligt beslut. Det är alltid bättre att ta debatten än att låta främlingsfientliga åsikter frodas. Argumentet att de inte ville vara med var att de skulle stå på "samma sida" som sd i studion, och att de då automatiskt skulle "klumpas ihop" med dem. V tyckte att sd skulle stå  på Alliansens sida i studion. Även det resonemanget tycker jag är märkligt. Nu finns det en allians som har en överrenskommelse och som tillsammans styr Sverige. De stod på ena sidan. Sedan finns det 4 partier i opposition som har lagt var sig en budget. De stod på andra sidan. Inget konstigt i det.

För övrigt så undrar jag hur det kommer att gå med Juholt och hans intrasslade affärer. Klarar han sig för att han är man, eller blir det här för mycket, till och med för honom?

Hur blir det med bussarna?

Det har varit skolstart, och som märks på bloggen har jag gått in i skolstartskoma. Mycket tid har gått åt till praktiskt arbete för att få allt att börja flyta i både planering och kalendern. Nu börjar saker falla på sin plats, och smekmånaden med de nya 7:orna är över.

Samtidigt har det under början av hösten cirkulerat rykten om vad den nya bussupphandlingen som buf gjort verkligen innebär. Det har varit tal om dubbla turer, först skall låg- och mellanstadiebarn hämtas upp, därefter högstadieungdomarna. Ryktena är många och informationen från de som har kunskap är obefintlig. Det vi vet har vi läst i tidningarna.

Det har varit tal om längre skoldagar både för små och stora barn. Vad de yngre barnen går längre får de tillbaka när de blir äldre med kortare dagar då. Samlad skoldag var ett begrepp jag läste på Facebook idag. Skola 9-16 är de rykten vi har hört skall gälla på Högby 7-9 från och med hösten.

Den enda infon vi får är via tidningar. Det är så dåligt så det är inte sant. Vi föräldrar (och även personal) har massor av frågor. Är det så här s-mp-v behandlar oss som bor på landet?

Det kunde vara på plats med lite information från den sittande majoriteten, men de är tysta, tysta, tysta. Det enda vi fått är från Brittis Bentzler i tidningen igår att föräldrar inte skall få betala om de behöver ha sina barn på fritids på grund av bussarna. Men det behövs inte fler personal på fritids då, för vi har redan mer personal/barn än i övriga landet. Fast det är lite kneptigt det här, och kan uppfattas orättvist. Så de skall se över hur de skall göra.

Ehhh....Jaha?

Jag undrar:

1. Har en barnkonsekvensanalys gjorts inför det här beslutet?

2. När kommer föräldrar och personal att informeras och få möjlighet till dialog?

3. Är det meningen att först en buss skall hämta upp de yngre barnen och sen en annan hämta de äldre?

4. Skall f-6 ha egna tider och 7-9 andra?

5. Kommer tiderna att passa med Gotlandsbuss i kollektivtrafiken?

6. Några få skulle få det sämre i den nya organisationen, hur få är några få?

7. Berör förändringen ALLA skolor på ön? Om inte, varför då?

Svara då!

Dialog?

Krögarna runt stora torget i Visby är upprörda över att ombyggnaden av torget drar ut på tiden, att de inte får vara med och ha synpunkter, samt att man redan nu spärrar av delar av torget för ombyggnad. Det skriver helagotland.se idag.

Jag vet att projektet har dragit ut mycket mer på tiden än vad Regionen planerat. Vi hade det uppe till diskussion i Tekniska Nämnden i våras. Att börja byggstart redan nu 15 augusti markerar att "nu är sommaren slut - nu kan turisterna åka hem". Jag håller med krögarna som tycker att man gott kan vänta till 1 september, när det redan nu tagit längre tid än planerat.

Och varför har det inte hållits någon dialog med näringsidkarna runt torget?

Barns bästa skall alltid komma först

Barns bästa skall alltid komma i första rummet, och vid beslut som påverkar barn och unga skall en barnkonsekvensanalys göras. Nu har även Gotland, tyvärr, beslutat att dra in bidraget för ledsagare. Förbundet för Rörelsehindrade Barn- och Unga beklagar beslutet skriver helagotland.se. De anar att det kan få stora konsekvenser för de drabbade.

En lämplig fråga kan då vara om en barnkonsekvensanalys är gjord innan beslutet?

Eller har den röd/gröna majoriteten bara glatt sällat sig till de kommuner som tar tillfället i akt och utnyttjar Högsta Förvaltningsdomstolens beslut, att kommuner inte är tvingade att betala ut stöd till ledsagare?

Vem bryr sig om barnen?

Läraruppror

Man kan tycka att det är en slump, men ikväll på nyheterna berättar de om ett läraruppror. Ett läraruppror som bland annat kräver max 20 elever i varje klass. Ett helt rimligt krav tycker jag, utifrån mitt tidigare inlägg som jag skrev i morse.

Mindre grupper inom förskola och skola

I lokaltidningen kunde man läsa tidigare i veckan att medecineringen mot ADHD ökar på Gotland. Den tf chefen för psykiatrin säger: "att en av orsakerna till den ökade medicineringen är skolans neddragningar, där man har få möjligheter till små grupper för eleverna."

Dessa barn är i behov av små grupper för att må bra. Med elevgrupper på över 20 elever och ibland långt däröver blir det en alltför rörig miljö, och medecineringen kan behöva ökas för att de skall klara dagen. Det finns också statistik på att vi har många tonåringa flickor som inte mår bra, och som bland annat lider av ätstöringar och annat självskadebeteende. Idag kunde vi också läsa i GT att Gotland fortsätter att ligga i topp på antalet tonårsaborter.

I en regeringsrapport: "Klassfrågan - en ESO rapport om lärartätheten i skolan" har utredarna kommit fram till att storleken på klassen spelar roll. Större än man trott, samt att det finns långsiktiga samhällseknomiska vinster på att ha mindre klasser, speciellt i de yngre åren (år 1-3).

Utredarna skriver: "I denna rapport visar vi, tvärtemot vad många tidigare har hävdat, att forskningen bevisar att mindre klasser förbättrar elevernas skolprestationer. Slutsatsen är därför, att det är troligt att den ökning av antalet elever per lärare som ägt rum i Sverige under 1990-talet har lett till negativa konsekvenser för svenska elevers skolprestationer."

Argumentet mot minskade klasser är att det är dyrt. Det kostar mer att ha flera mindre grupper med en personal/grupp än att ha en större grupp med en eller flera personal. Rektorer använder idag gruppstorleken som ett medel att spara in. Man ökar antalet barn/elever i gruppen men behåller samma antal personal. Det intressanta i ESO-rapporten är att det inte är antalet vuxna i gruppen som är det viktiga, utan antalet individer i gruppen. I undersökning som är gjord i Stockholm har klasserna minskats från ett medel på 19.9 till 13.3. Denna undersökning bekräftar det som tidigare också belagts i en större undersökning (STAR) från 1995 som gjordes i USA. Där påvisades en förbättring av provresultat i matematik och läsning med 5 percentil jämfört med klasser med fler elever.

Även Skolverket skriver i en rapport att ökad personaltäthet eller högre utbildning hos personalen bara till en viss gräns kan kompensera för större grupper. (Strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i barnomsorg och skola – en kunskapsöversikt, 2001) Man menar att elevgruppernas storlek bör i större utsträckning användas som ett mått på strukturell kvalitet. Skolverket varnar också för utvecklingen att barngrupperna inom förskolan blir större: "Utvecklingen mot allt fler stora grupper i förskolan är oroväckande eftersom en kvalitetsfaktor är just barngruppernas storlek och sammansättning, säger undervisningsrådet Carina Hall på Skolverket".

I Regionens statistik hittar jag information om antal barn/anställd inom barnomsorgen (4.8) vilket i och för sig är lägre än rikssnittet som ligger på 5.4, men det säger inget om hur stora barngrupperna är. Det finns säkert också statistik på hur många personal/elev som finns inom skolan, men skall man agera evidensbaserat (som ju krävs i skolan av personalen) så skall man som politiker även mäta hur många barn som finns i grupperna/klasserna. Det gäller både de yngre barnen och äldre elever.

I Kortedala i Göteborg har man redan för flera år sedan tagit ett steg mot mindre grupper, och man verkar väldigt nöjda med resultatet. Där har man på en 6-9 skola minskat antalet elever från 24 till 12 i varje klass med mycket positivt resultat. Den psykosociala arbetsmiljön har också förbättrats både för elever och lärare.

Jag tycker att vi som Region skall profiliera oss som barnvänliga och som en Region som satsar på barn och unga. Vill vi bli fler gotlänningar måste vi satsa på den framtida, växande generationen. Det är dags att se långsiktigt och satsa på våra barn och unga genom att våga sätta en gräns för hur många barn/elever vi tycker är rimligt att ha i en grupp, och det gäller både i förskolan och skolan.

Jag vill att vi som Region skall marknadsföra oss som en Region med små barngrupper, för barnens bästa. Det kostar pengar nu, men är en investering i framtiden som vi måste ta!

Fortsätter att förundras

Jag fortsätter att förundras över det här med SJ och hur de kastade av flickan i Kumla. SJ hävdar att "det är olagligt att åka utan biljett", och man hänvisar till regler, även om en presschef ikväll hävdar att barn naturligtvis inte skall tvingas av tåg ensamma. Vad har hänt med vanligt sunt förnuft?

Det är när reglerna konstant får styra, utan inslag av sunt förnuft, som det blir fel. Så blir det tyvärr med jämna mellanrum i Sverige. Någon byråkrat lusläser reglerna och viker inte en tum. Det är lätt att gömma sig bakom regler. Det är lätt att gömma sig bakom en order. "Jag lydde bara order."

Att koppla bort sina egna känslor och hänvisa till regler och styrdokument är fegt. Känns det fel eller orimligt då är det något som inte stämmer. Hur svårt kan det vara? Fram för mer sunt förnuft i byråkrati-Sverige.

Och för övrigt känns det helt plötsligt ganska okej att vi inte har tåg på Gotland.

Visst finns vardagshjältar!

Visst finns det vardagshjältar i Sverige idag. Gabrielle, pensionär från Kumla, är en av dessa. När hon ser ett gråtande barn under en järnvägsbro går hon fram och frågar vad som står på. Något så självklart, men också något som inte alls alla skulle göra. Hon tröstar, lugnar och tar hand om flickan.

SJ å andra sidan. Tvekar inte att kasta av ett ensamt barn på en okänd station en kväll.

Skäms på er!

Attack på demokratin

Jag hade en jättetrevlig kväll i Visby i fredagskväll med goda vänner och utsökt mat. Föga anade vi vad som samtidigt pågick i vårt västra grannland. När jag vaknade upp på lördag morgon och läste rubrikerna i DN blev jag bestört.

Man tror inte det är sant. Först en bomb mot hjärtat av Oslos maktcentrum, sedan en massaker av ungdomar på Utöya. En massaker, där den misstänkte (som nu erkänt), har pumpat upp sig med anabola steroider innan, och där han sedan systematiskt mejar ner alla han ser.

Vi är många som varit på ungdomsläger. Det må vara scoutläger, musikläger, konfaläger eller politiska ungdomsläger. Men jag tror aldrig att någon i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig att detta skulle kunna hända här. Inte här i Norden. Men nu har det hänt. Och nu har världsbilden förändrats.

Det som hänt är ett angrepp på demokratin. Ett extremistiskt angrepp på det fria, öppna och toleranta samhället. Extremism är alltid av ondo. Oavsett vem eller vilka som hyser de extrema åsikterna. Sverigedemokraternas talesman i internationella frågor var snabb med att beskylla islamister. Som en käftsmäll rätt tillbaka på honom själv visade det sig vara en högerextrem infödd, blond, norrman och tidigare även medlem i Fremskrittspartiet, Norges motsvarighet till Sverigedemokraterna.

Extremism är alltid av ondo. Oavsett om det till exempel är högerextrema, vänsterextrema, militanta veganer eller anarkister. Den sortens extremism som får vissa människor att rättfärdiga sina ibland horribla handlingar. Extremism som blandar ihop sak och person, och gör det till samma sak.

Nu är det upp till oss att visa att vi är för öppenhet och mot all form av extremism. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att AUF (arbetarpartiets ungdomsförbund) kan återta sitt Utöya, hedra dem som dödats och återfå sitt sommarparadis.

Det blev en bok

Oavsett hur intressant det är att vara i Visby under Almedalsveckan är det ofantligt skönt att komma hem. Jisses vad folk överallt!

Efter debatten om livsmedelsproduktion i Sverige begav jag mig ut i vimlet för att bland annat teckna upp mig på en prenumeration på tidningenFokus.

När jag tog ett svep förbi biblioteket ser jag plötsligt Patrik Sjöberg stå där, redo att signera böcker. Det är klart jag måste ha en bok! Det skrev jag ju senast i morse. Sagt och gjort. Så nu är jag ägare till "Det du inte såg".

Skall vi ha livsmedelsproduktion i Sverige?

Landade i LRF-ladan och lyssnar på en debatt om vi skall ha livsmedelsproduktion i Sverige. Det är intressant att lyssna på olika politiska och affärsmässiga alternativ.

Landsbygdsministern berättar sitt perspektiv. Om hur han tror på matlandet Sverige, och att vi bör försöka exportera mera. Allt bygger på lönsamhet och han säger att han gärna jobbar för likvärdiga regler. Något som jag personligen hade tyckt vara trevligt. Konsekvenserna blir att vi i Sverige inte konkurrerar på lika villkor, med bland annat högre kostnader för bättre djurskydd. Något som vi ju alla är för!

Chefen för ICA berättar hur man numera ursprungsmärker med flaggor och pratar om detta som en långsiktig fråga. Han säger också att kunderna inte gör så stor skillnad mellan ekologiskt och närproducerat.

MP:s Åsa Romson har även hon deklarerat vikten av livsmedelsproduktion för ett öppet landskap. Hon anser att den ekologiska produktionen är ett nyckelsteg. Hon efterlyser också information. Information om vilka förhållanden den danska grisen lever under jämfört med den svenska. Bra att lyfta detta!

Helena Jonsson representerande LRF pratade även hon om vikten av att föra vidare traditionen och kunskapen av att bruka marken. För att kunna bruka marken krävs kunskap och utbildade lantbrukare. Dessa lantbrukare måste få samma spelregler som producenter i andra EU-länder. En mycket viktig fråga.

Hälften av den ekologiska matmarknaden i Sverige är importerad. Här finns en marknad , men konsumenterna måste vara beredda att betala för det.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Almedalen idag

Idag blir det en sväng in till Visby och Almedalen. Egentligen borde man vara där varje dag och delta i den formidabla kompetensutveckling som pågår hela veckan. Fast som småbarnsförälder får jag ge mig till tåls. Min tid kommer, när jag kan gå och frossa i seminarier en hel vecka, och barnen fixar dagarna själva. Tills vidare får jag nöja mig med spridda skurar, att bara delta i vissa delar.

När jag tittade på programmet för idag fastnade jag för ett seminarium som Fryshuset ger om vad barn som skär sig egentligen kostar. Hinner jag in skall jag gå på det.

Ett annat intressant seminarium handlar om framtiden för SydSudan, efter självständigheten nu den 9 juli. Detta finner jag extra intressant eftersom min kusin för närvarande befinner sig där som FN-observatör, just med anledning av den stundande självständigheten.

Jag skulle också kunna tänka mig att köpa Patrik Sjöbergs bok, som signeras på Bokia idag. Patrik har tillsammans med Barn- och Elevombudet ett inlägg på DN-debatt idag, där de kräver att ett idrottsombud inrättas - liknande Barn- och Elevombudet - med uppgift att ta tillvara barns rättigheter inom idrotten. Sedan Patrik Sjöberg trädde fram och berättade om de övergrepp han blivit utsatt för av sin tränare har flera fall dykt upp inom andra klubbar. Bland annat Lugi handboll.

Att som förälder känna sig lugn med att barnen är trygga när de är på träning är viktigt. Likväl som att barnen skall vara trygga i skolan. Eller kyrkan. Eller någon annan aktivitet. Jag vet inte om det är rätt väg att inrätta ett idrottsombud (då får man inte med alla andra aktiviteter som barnen deltar i), men att man på något sätt måste utveckla Barn- och Elevombudets roll är för mig helt klart. Det bör inte bara omfatta skolan, utan även bevaka barnens intressen under deras fritidsaktiviteter, oavsett om dessa rör sig inom idrottsliga, kulturella, kyrkliga eller andra kretsar.

Varje barn som far illa, oavett vart det sker, är ett för mycket.

Sommar

Jag håller på att gå in i sommarläge.

Läget där man kan ligga i en solstol och titta på fåglar. Som den här gladan som brukar cirkla på låg höjd över gården.

Eller käka massvis av jordgubbar, bara för att det är så gott!

Förra året missade jag att köpa "gubbar", men nu ligger i alla fall minst 35 liter i frysen.

Eller baka lite, yngsta dottern gillar chokladbollar, och chokladmuffins.

Så baka kommer vi att göra en massa i sommar.

Och så är det projekt uteplatsen. På andra sidan, där solen steker.

I morsdags-present fick jag trätrallar. Nu skall det planas ut, mätas och passas in. Hoppas på en skön och varm uteplats med både sol och skugga i sommar.

För övrigt blir det väl en sväng till Almedalen nästa vecka för att lyssna på några seminarier. Det är utmärkt kompetensutveckling tycker jag! Enda nackdelen är att det krockar med Stångaspelen. Hur man nu kan lägga Almedalsveckan när man vet att det spelas pärk i dagarna 4...

Försommarkväll vid Kronvalls

Igår kväll hade sonens klass grillkväll vid Kronvalls i Eksta.

Där kan man gå ut på bryggan, och bara sitta och vifta med tårna. För det inte alls djupt.

Det finns mycket spännande att undersöka.

Eller så kan man bara spexa lite framför kameran...

Det var en underbart härligt varm försommarkväll då man verkligen kunde samla in ny energi!

Härlig trio i motljus!

- Vilken mysig kväll vi har haft, sa lilla loppan när jag nattade henne. Kan bara hålla med!

När blir man tant?

Språk är intressant. Hur man uttrycker sig kan uppfattas så olika, beroende på vem mottagaren är och beroende på mottagarens referensram.

För ett tag sedan diskuterade jag och ett antal andra personer för och nackdelar med en nyanställning. I diskussionen använde jag "tant" och "farbror" istället för "man" och "kvinna" vilket uppfattades som nedvärderande av vissa. Det var inte min mening, och jag har bett om ursäkt, men det visar vilken laddning vissa ord har. Och om vikten av att kanske tänka på det innan man uttrycker sig, muntligt eller skriftligt.

När är det okej att säga "tant" och "farbror"? Är det någonsin okej? När blir man tant? Hur länge är det okej att säga "tjej" och "kille"? Skall man konsekvent säga "man" och "kvinna" istället, även om man tycker det låter stelt och konstigt? När slutar man att säga "pojke" och "flicka"? Skall vi kanske börja säga "hen" istället? Alla har vi olika referensramar kring detta, utifrån ålder och bakgrund. Det som uppfattas som okej av en generation kan uppfattas som stötande av en annan och det som uppfattas som stötande i en del av landet kan vara okej i en annan del.

Ett av de absolut fulaste orden i svenska språket (enligt mig) är yngling. Vem är en yngling? Och hur länge?

Ett exempel på hur ord växlar i betydelse och styrka är ordet "röta". I min värld betyder "röta" tur. Som i: "De vann, vilken röta!". I min mammas värld betyder "röta" otur. Det tog ett tag innan vi förstod att vi hade helt olika referensramar kring detta ord.

Oavsett ålder så kan man konstatera. Språk engagerar! Och det du har tänkt säga, kanske inte uppfattas som du hade tänkt dig, beroende på de andras referensramar.

Eller vad tycker du?

Gästinlägg - Tankar om tid

Utifrån mitt tidigare inlägg om tid och hur vi prioriterar vårt liv kommer här ett gästinlägg på ett liknande tema. Från min bror, som bor med sin familj i Peru och arbetar för Diakonia med Peru och Cuba som ansvarsområde.

Om tid.

Det kan synas ironiskt att detta inlägg Om tid skrives på Kuba, där tiden i vissa avseenden synes stå stilla. Då menar jag inte bara den alltjämt stora andelen amerikanska bilar från 50-talet som rullar på Havannas gator. En gammal – nedlåtande men icke desto mindre deskriptiv - CIA refräng lyder:

På Kuba har alla arbete men ingen arbetar

Ingen arbetar men alla produktionsmål uppfylls

Alla produktionsmål uppfylls men det finns inget i affärerna

Det finns inget i affärerna men alla har så de klarar sig

Alla har så de klarar sig men alla klagar över regimen

Alla klagar över regimen men alla deltar i 1 maj marschen till stöd för Fidel och Revolutionen[1]

Mycket har hänt, även på Kuba, sedan dess. Annat består. Syftet här är inte att granska brister rörande mänskliga rättigheter och demokrati eller lyfta fram styrkor gällande utbildning och hälsa. Jag vill resonera om tid. Eventuellt också om tid till vad?

När jag talar med lokala organisationer här berättar de hur män och kvinnor som deltar i organisationernas arbete på frivillig basis ser sig meroch mer bundna till sitt arbete (för att undvika uppsägning), vilket förhindrar större engagemang utanför arbetsplatsen. De pratar om att förlägga till helger och kvällar sådant organisationsarbete som de tidigare kunnat göra på ”betald”[2] arbetstid. Välkommen till vårvärld tänker jag, utan att dra på munnen.

Jag tänker på Sverige vars civila samhälle (organisationer och andra institutioner) givet en nästan unik dynamik och styrka åt demokratin och samhällstyrningen. Socialt kapital på statsvetarspråk, kittet som håller samhället samman kan man säga. Mina föräldrar var nog aktivt engagerade i sammanlagt 10-15 organisationer /föreningar på den tiden på Gotland. De var säkert ett undantag redan då och det finns lika säkert många liknande undantag nu. Jag tror också det finns stora skillnader mellan stad och land i denna fråga. Den generella tendensen är dock tydlig:

Personer i Sverige idag – statistiskt sett – har inte tid eller vill inte prioritera frivilligt engagemang i organisationer, föreningar eller inom politiken. Det handlar säkert om prioriteringar och att man inte delar de värderingar som partier eller organisationer står för men helt klart handlar det också om tid. Den (alltmer knappa) tiden påverkar också naturligtvis en mängd saker bortom engagemang i föreningen X, partiet Y eller organisationen Z.

Jag läser med viss sorg i DN en artikel som frågar om vi inte har tid för döden?[3] I Stockholm väntar man i snitt en månad med att begrava de nära och kära. Folk tar ogärna semester, man hade inte planerat att den döde skulle dö just då, vill skjuta på det så alla kan planera för att närvara. Jag förstår det men ändå inte. Är det en prioritering, handlar det om tid eller är det bara ett planerings- och kontrollbehov?

Det är väl numera allmänt vedertaget att det rimliga är att man arbetar minst 40 timmar i veckan, att familjer lämnar barnen på dagis när de fyllt 1 år och hämtar dem när de börjar skolan. De äldre lämnas på hemmet när de fyllt 80 eller 85 och hämtas till jordfästningen. Båda föräldrarna måste arbeta men det som tidigare var en relevant och viktig jämställdhetsfråga är nu en välfärdsfråga. Slantarna räcker sällan med endast ett lönekuvert till hushållet, oavsett vems det är – även om kvinnans ofattbart nog alltjämt är mindre än mannens. Ett lönekuvert som måste bidra till räntorna på lånen (finns det någon som amorterar?), maten, semestern och kläderna samt annan (oumbärlig?) konsumtion.

Vi har lärt oss att produktivitet är essensiellt och att vår tid är dyrbar. Ekonomisk tillväxt går från att vara ett viktigt bidrag – bland andra – för att nå utveckling till att jämställas med utveckling. Det är bara så man kan förstå att ”marknaden” reagerar negativt (!) på att den svenska statsskulden eller den amerikanska arbetslösheten sjunker. Det är bara så jag kan förstå att en SJ försening på 20 minuter överhuvudtaget ställer till förtret och när den sker regelbundet blir ett reellt problem, både för individen och för arbetsgivaren.

Salvador Dalí, 1931

Någon spelar oss ett spratt, eller rättare sagt något. För det är ett system och det är vi själva som håller i trådarna som får dockorna att dansa. Vi är både publik och aktör. Vissa har naturligtvis fler trådar och andra nästan inga, både ur ett svenskt och internationellt perspektiv men föreställningen rullar på.

Jag vill återta kontrollen över min egen tid. Jag vill lönearbeta 35 timmar i veckan, max. Jag vill vara med och påverka utvecklingen av landet där jag bor. Jag vill se mina barn växa upp utan att känna mig stressad och hjälpa till att ta hand om de som tog hand om mig. Jag tror att det är bra att kunna laga en klocka eller att gå till skomakaren. Jag vill ha ett kylskåp som håller i 50 år, minst. Jag tror att vår natur har ett egenvärde, som inte är ekonomiskt och som inte kan – någonsin – prissättas (vilket inte bör hindra medvetna och politiska beslut – tagna med den insikten – att påverka denna natur med ny infrastruktur eller utsläpp).

Jag vill inte springa i ekorrhjulet, inte leva på kredit och pantsätta min och min familjs (fram)tid. Jag vill inte att skolan skall konkurrensutsättas och vara vinstdrivande eller att patienterna på sjukhuset skall vara lönsamma. Jag vill att tiden skall räcka för våra lärare, sjuksköterskor, hemtjänst och socialsekreterare. Jag vill inte att läkaren skall titta mig i ögonen och säga till mig – igen – nästa gång jag åker till akuten, att endast 4% av sjukvården finansieras via patientavgifter. Jag vill inte – i fall någon tror det – rösta på Vänsterpartiet, inte heller på Moderaterna. Faktum är att min röst inte får begränsas till ett kryss på ett papper var fjärde år.

Jag tror att mycket handlar om drömmar och ogripbara tankar. Fast jag tror lika mycket handlar om aktiva val och konstant – konstruktivt – ifrågasättande. Vad har kylskåpet och skomakaren att göra med min tid? Vilket är mitt ansvar för en fungerande skola och sjukvård där jag bor? Jag tror inte att tid är pengar eller ens att arbete är pengar. Men avlönat arbete genererar nog – bland annat – pengar. Jag kan sälja mitt arbete men inte min tid. Om jag vill ha mer tid kan jag kanske minska lite på lönearbetet men då får jag också mindre pengar. Om jag har mindre pengar kanske jag skall granska mitt konsumtionsmönster? Kanske minska på mängden av märkeskläder, kreditkort, platta TV apparater och internationella semesterresor? I förbifarten ger jag en överhettad jord lite andrum. Kanske jag då också får möjlighet att ägna mer tid åt saker som jag verkligen vill prioritera, som familj, vänner och samhället där jag bor.

/ Magnus Hallbåter

---

[1] Fritt taget från boken ”Kuba” av Tomas Gustafsson.

[2] Genomsnittslönen på Kuba är 75-100 svenska kronor per månad.

[3] http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/har-vi-inte-tid-for-doden 12/11-2010

Såpbubblor en försommardag

Yngsta dottern fick såpbubblor i present av farmor. Stor spön som gör stora bubblor.

Jättekul tycker barnen att jaga bubblorna i vinden.

Och att bara hålla upp spöet i luften och låta vinden göra sitt.

Att jaga och smälla.

Och att göra jättebubblor.

De stressade 70-talisterna

Sara Lomberg skriver i SVD, ett intressant inlägg om åldrar i arbetslivet. Hon börjar sin reflektion med att 35 år verkar vara den ultimata åldern att arbeta i Sverige. Den ålder då man är mest eftertraktad på arbetsmarknaden. Det är dock ofta svårt att få ihop ekvationen arbetsliv och familj just runt 35. Många är inne i hus-familjebildningsfas, och samtidigt som man skall göra karriär och visa framfötterna på jobbet skall man rodda hus och familj hemma.

Inte konstigt att de inte orkar skriver hon. Hon citerar Michael Strauss som har ett företag som heter Go Veteran: ”Allt sammantaget pekar på att alla ska vara 30 år, ha 20 års arbetserfarenhet, ha barn som aldrig är sjuka och dagis som är öppna 24timmar om dygnet och aldrig har temadagar.” Det är klart att man som person inte orkar med den situationen någon längre tid. För att inte tala om våra barn. Hur skall de orka?

I sista stycket beskriver Sara hur stressforskaren Tomas Danielsson hävdar att 70-talisterna är på väg mot en katastrof. De jobbar när de är sjuka, de slår på datorn för att jobba när barnen gått och lagt sig. Enligt Sara så varnar experter på landets stressmottagningar för en våg av 70-talister sommår dåligt. 70% av deras klienter är kvinnor mellan 35 och 50.

Jag är en av dem. En kvinna mellan 35 och 50, som jobbar för mycket samtidigt som jag försöker fixa hemma och skjutsa barn på olika aktiviteter. Och jag har varit väldigt trött senaste tiden. Det finns många stressmoment i min omgiving. Det är omorganisation och indragning av personal på jobbet, det är kollegor som inte orkar och mår dåligt, det är politiska sammanträden som drar in på kvällstid så att man måste låta någonannan hämta på dagis, det är helger som är fullbokade av aktiviteter.

Sen försöker vi hitta ledig tid på helgen också, där det går. Förr vilade man på söndagen från allt arbete, så är det inte längre. Gränsen mellan vardagens aktiviteter och helgens flyter ihop. Ibland tycker vi det är bra att inte barnen leker med en kompis, man kan må bra av att bara "vara" och ha lite tråkigt också. Jag tror det är viktigt att säga nej ibland, för att bromsa även för barnen.

Det handlar också omatt inte hela tiden behöva vara så duktig. Det är okej att ligga i solstolen ibland och bara vila. Semester tillsammans ger energi, som när vi var i Thailand i februari.

Jag har inte rensat rabatterna. Jag tycker det är jättetråkigt och kommer förmodligen att lägga igen dem. Jag har inget intresse av att ligga och kräla efter ogräs när jag är ledig. Vi funderar även på att ta hjälp med städningen med hjälp av RUT-avdraget. Just för att få mer tid och mindre stress. Nu har ju till och med miljöpartiet kommit på att det där med RUT inte är så dumt. Det var på tiden.

Det gäller att hitta det i vardagen som ger energi, för att orka. Och samtidigt försöka eliminera det som tar energi. Att vara aktiv politiskt ger mig energi, och att åka med barnen på deras aktiviteter. Eleverna i skolan ger också energi, medan all administration på jobbet, neddragningar och "måsten" suger energi ur mig, och det är inte värt det. Att bli av med all den energin.

Därför skall jag vara föräldraledig i höst. En dag i veckan skall jag och yngsta dottern vara hemma och mysa.

Livskvalitet. Jag tror det är det som det handlar om, och även om jag själv glömmer bort det med jämna mellanrum. Det inte den som har gjort mest och tjänat mest som vinner i slutändan. Det är vad du gjort med livet och dem som står nära dig som räknas. Över huvud taget tror jag många av oss är dåliga på att komma ihåg det.

Livskvalitet och "downshifting", det tror jag skulle kunna vara marknadsförings argument för att flytta till Gotland. Närmare till jobbet (räknat i restid), nära till service såsom förskolor och skolor men även äldreboende. Avslappnande natur runt hörnet.

Min syster (som i och för sig bor i Skåne) skrev på sin facebook i veckan :"Man kanske skulle göra som den legendariske skomakaren, stänga butiken och njuta av all växtlighet..."

Vilken bra idé!

Sagt och hört på fullmäktige

Det var ett långt sammanträde med Regionfullmäktige i tisdags. Från 13.00 - 19.15 skall man hålla sig hyfsat skärpt och alert. För att orka hålla fokus uppe brukar jag samla lite citat från talarstolen och presidiet. Lite roligare blir de kanske om man struntar att förklara sammanhanget de sades i. Men jag har lagt till en liten kommentar efteråt, som förklaring. Här kommer skörden från i tisdags:

"Det finns avigsidor i att vara attraktiv". Sagt av Brittis Benzler som kommentar om byggande på Gotland.

"Man kan ta fram en miniräknare och sätta sig vid köksbordet och räkna"; Bosse Björkman, ordförande i byggnadsnämnden som kommentar till att det inte var rätt siffror i beslutsunderlaget. Kanske inte vad vi i fullmäktige skall behöva göra innan beslut. Eller?

"Vi i byggnadsnämnden tänker inte begå brott"; säger Daniel Bergvall som är vice ordförande. Det känns ju tryggt...

"Vi är inte ofelbara här uppe"; sa fullmäktiges ordförande Björn Jansson när han hade svårt att hålla ordning på propositionsordningen, igen.

"Det bör finnas ett trådlöst nätverk. Typ." säger regionstyrelsens ordförande Åke Svensson om rådhuset. Typ.

"Den högre svansföringen, om vi väljer det uttrycket, oss alfahannar emellan"; sa regionstyrelsens ordförande Åke Svensson till moderaternas Gustav Hoffstedt. Du kallar er vad, undrar jag??

"Jag har inte sagt att jag skall fixa det, utan att jag skall hitta en rimlig lösning"; svarar Åke Svensson när Lars Thomsson frågar om Klostergården i Roma. Kanske ett svar som kommer att återkomma?

Återkomma lär jag göra. Det finns säkert fler citat efter nästa sammanträde. Och nästa...

Skärtorsdag och vårbruk

Idag är det skärtorsdag och fantastiskt väder! 16.5 grader i skuggan och vårbruket har brakat igång för fullt. Idag var vi ute och lunchade i åkern hela familjen. Mysigt.

Lillpluttan hann med att vara påskkärring med mormor på förmiddagen också. Prickarna i ansiktet vill hon ha kvar. Vi får se hur länge.

Nu väntar påskmiddag med goda grannar ikväll, och sen, sen tar även jag lov från städande och matlagning!

Dagens mest korkade

Dagens mest korkade nyhet står Internationella badmintonförbundet för. De inför, från och med maj månad, kjoltvång enligt DN.se. Japp. Du läste rätt. Tvång på att tjejer skall spela i kjol. Med motiveringen att det skall locka mer publik.

Sexistiskt och INTE lämpligt på 2000-talet. Skäms på er!

Fiber möte

I söndags var det fibermöte i bygdegården. Överallt på Gotland pågår små projekt där socknar själva eller i samarbete handlar upp grävning och installation av fiber för ett snabbare internet, till TV och till telefoni.

Det kom runt 40 personer på mötet och där bildades också en arbetsgrupp som fick i uppdrag att jobba vidare. Nu har vi träffats i gruppen. Det är en härlig blandning av åldrar och kompetens från alla delar av socknen.

Kvällens projekt blev en inbjudningslapp som skall delas ut till alla hushåll i socknen. Vi har även delat upp socknen i olika ansvarsområden där vi skall följa upp svaren på intresseanmälan. Förhoppningsvis väljer de allra flesta att hoppa på fibertåget, och i så fall kan vi fortsätta vårt arbete med att kolla kartor, beräkna, ta in anbud osv.

Arbetet har börjat. Det är spännande att få vara med!

Här nedan är en kopia av intresseanmälan som vi nu delar ut. Den 26 april vill vi ha svar.

HÖR UPP SOCKENBOAR!
NU ÄR DET DAX!
NU VILL VI HA FIBER TILL MAX!

Efter informationsmötet i bygdegården den 10 april visade det sig att det finns intresse även i Levide för att bygga ut ett fibernät. Därför går vi i arbetsgruppen nu ut med en icke bindande intresseanmälan för att se om projektet är praktiskt genomförbart.

Vi vill att just DU tänker till och meddelar oss senast ______ om du är intresserad!

Det här får du om du går med:
Telia som leverantör.
100 Mb uppkoppling till datorn när du laddar ner, 10 Mb om du laddar upp.
2 boxar till din TV med 17 olika kanaler (Telia lagom).
1 telefonnummer.

Detta kostar 299 kr/månad.

Kostnader till tomtgräns:
Kostnaden för kabel, grävning och installation fördelas jämnt mellan de som väljer att gå med. Kostnaden uppskattas till ca.27-29.000 kr/hushåll.
Regionen har ett bidrag på 2.000 kr/hushåll och binder man upp sig med Telia på 10 år får man 6.000 kr/hushåll . Detta gör att vi hoppas komma under 20.000 kr i anslutningskostnad.

Kostnad från tomtgräns till hus står fastighetsägaren för.

Varför skall just du gå med?
Det utvecklar vår socken, och ju fler som ansluter sig desto bättre blir priset!
Det höjer värdet på din fastighet.
En snabb och säker internetuppkoppling.
En låg månadskostnad för TV, telefon och internet.
Trygghetslarmen kräver fast telefoni.
2017 inleds nedsläckningen av telefon via kopparnätet.

Frågor? Kontakta gärna mig! _________________________________________

JA! Självklart jag/vi intresserade! (Detta är en ICKE bindande anmälan)

Namn: Tel:

Fastighet: Mail:

Byta partiledare?

Debattens vågor går höga om Centerpartiets partiledare just nu. Något skall ju media prata om nu när sossarna har fått sin Juholt.

Maud Olofsson har varit en alldeles utmärkt partiledare i 10 år och gjort ett hästjobb. Hon gör ett jättejobb nu också, och hon är en mycket engagerad talare. Det märkte jag inte minst när jag fick förmånen att lyssna på henne på vår distriktsstämma härom veckan. Men någon gång är det dags att lämna över rodret. Och lämpligt vore om det var i tid innan nästa val. I Aftonbladet idag spekuleras över hennes efterträdare.

Jag har en självklar favorit. Annie Johansson. En oerhört kompetent person som både lyssnar och svarar när man dryftar frågor med henne. Jag hade mailkontakt med henne angående lagstiftningen kring gromning, straxt innan den kom till och fick bra respons. Hon har en blogg också, som jag länkar till.

Om det blir partiledarbyte på en ordinarie eller en extra stämma spelar ingen roll. Det viktiga är att vi kör raka rör, att vi har många som säger att de vill vara med och föryngra partiet, och att processen börjar nu. Eller också har den redan börjat....

Inget beslut om enskilda vägar

Det blev inget beslut om enskilda vägar idag. Det var ett märkligt sammanträde faktiskt. I handlingarna inför mötet står det att au har hänskjutit frågan till nämnden (inget om att man inte skall ta beslut). I handlingarna till sammanträdet ligger, under beslutsärenden, punkten med den föreslagna besparingen på Enskilda vägar utan statsbidrag.

Vi får en redogörelse av de enskilda vägarnas historia av ett antal tjänstemän som är närvarande och vi får även se den karta som tidigare skickats hem till oss. Det är här det märkliga är. De som frågar och ifrågasätter är vi i alliansen - främst Centerpartiet. Jag tror någon från majoriteten ställde någon lite fråga, men för det mesta sa Majoriteten ingenting. Tyst. Ordföranden säger ingenting. Vi argumenterar mot förvaltningschefen. Ingen från majoriteten säger vad de tycker. Mycket märkligt.

Vi kritiserar bland annat en formulering i förslaget: "Vid en översyn av andra tidigare uppräknade förslag på besparingar framkommer att det endast finns ovanstående frivilliga uppdrag som är möjligt utan att det medför alltför stora konsekvenser för medborgare eller samhälle". Hallå! Det här är ett slag i ansiktet på oss som bor på landsbygden. Vaddå inte alltför stora konsekvenser?! Efter ett längre debatterande erkände förvaltningschefen att det var en olycklig formulering. Majoriteten teg. Inte ett knyst. Märkligt.

Karl-Johan Boberg (C) efterlyste i slutet av diskussionen vad de andra partierna tyckte i frågan. Han var mycket tydlig med att vi i Centerpartiet anser att detta förslag är det absolut sista vi vill spara på. Fortfarande inte ett knyst från majoriteten. Märkligt.

Sen tackade Tommy för informationen och sa att ärendet skall upp på nämnden nästa månad (!). Öh, jaha!? Han hänvisade till att man bestämt så på au. Men det fanns det ingenting om i protokollet. Mycket märkligt.

Så nu skall ärendet upp till beslut i maj. Bra på sätt och vis. För då kan vi mobilisera opinionen mot den märkliga majoriteten. Undrar om de tänker säga vad de tycker då?

P-avgifter i Visby

Idag har s-v-mp tagit beslut om p-avgifter i Visby. Vi inom oppositionen hade ett annat förslag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vad är en enskild väg värd?

I morgon är det sammanträde med Tekniska nämnden igen. Jag har inte varit med på ett tag på grund av semesterresan, men nu är det dags.

Det är stora beslut som skall tas i morgon. Ett handlar om huruvida det skall vara parkeringsavgifter i Visby, hela, delar av, eller inte alls under året. Utredningar har gjorts, som inte varit av bästa kvalitet, och synpunkterna har varit många. Nu hoppas jag det finns ett ordentligt underlag till beslut i morgon. För finns det inte ett genomarbetat sådant så tycker jag inte att man skall ta beslut.

Ett annat beslut som skall upp på bordet är om regionen skall sluta att snöröja de enskilda vägarna utan statsbidrag - för att spara 1.6 miljoner (om jag inte minns fel). Det låter ju inte som ett komplicerat beslut kan man tycka, om man inte har sett kartan över alla dessa vägar. Vi fick den på mailen för ett tag sedan, och det är många vägar på ön som är enskilda utan statsbidrag.

Frågan man kan ställa sig är om det är regionens ansvar att snöröja för någons privata väg? Ja, det är det. För det är ofta inte bara en privat väg. Det kan vara en väg som leder ner till havet, till någon strand där någon vill vandra. Eller till en skog dit någon vill göra en utflykt. Om regionen frånsäger sig alla åtaganden på dessa vägar har de som bor vid dem rätt att sätta upp skyltar som förbjuder andra att köra där. De kan sätta upp bommar som hindrar folk från att ta sig fram till skogen, stranden, ängen - eller vad det vara må. Vill vi ha det så?

Det regionen också gör, om man frånsäger sig ansvaret, är att man tar sin hand från landsbygden. Det bor faktiskt folk vid dessa vägar. Det är familjer med barn som skall med skolbussen. Hur blir det på vintern? Det är gamla människor som kanske bott hela sitt liv i samma hus, och som nu vill bo kvar, men behöver hemtjänst. Hur blir det för dem?

Är det här en rättvis fördelning av regionens resurser? Vi inom Centergruppen tycker absolut inte att det är det. Att täcka kostnaden för att införa bussiga kortet i stadstrafiken genom att ta bort vinterväghållningen på de enskilda vägarna utan stadsbidrag är ett slag i ansiktet på alla som bor på landsbygden.

Hela Gotland skall leva. Inte bara delar. Jag hoppas Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har förstånd nog att inse konsekvenserna av ett eventuellt beslut, och att det därför inte tas något beslut om detta i morgon.

Jag lär återkomma.

Skolan under luppen

Maciej Zaremba har inlett en ny artikelserie i DN idag. En serie om en skola i förfall, och med frågor om vad det egentligen var som hände längs med vägen. Vägen från den allmänna folkskolans införande via kommunalisering och friskolereform till den nya läroplanen som träder i kraft i höst.

Det finns nog inget som så många har så mycket synpunkter på som skolan. Jag tycker också man har rätt att ställa krav som förälder på att den skall fungera. Men det kräver också en tydlig, pedagogisk och kompetent ledning av verksamheten. Att som i reportaget laborera med rektorer (somliga utan kunskap om området de är satta att leda) är helt förkastligt. Att rektorerna är utbildade inom sitt gebit borde vara lika självklart som att lärarna är det. Du skall ha kompetens för det du gör. Punkt.

Zaremba tar upp många orsaker till olikheterna och det han menar är nedrustning av den svenska skolan i sin artikel, bland annat detta: "Efter kommunaliseringen blev skolan lovligt byte för gnidiga budgetchefer. Fattas det pengar till sophämtningen? Vi höjer hyran för gymnastiksalen! Mellan 1991 och 1995 fick Sveriges skolor 850 miljoner kronor i hyreshöjning. Samtidigt sjönk anslagen till undervisningen med fem gånger så mycket (fyra miljarder)". Jag undrar om det stämmer, men förutsätter samtidigt att det gör det, annars skulle han inte ha skrivit det. Det är mycket pengar. Och ändå bedrivs skolverksamhet många gånger i lokaler som aldrig skulle accepteras som lämplig arbetsmiljö av andra vuxna. Slitna stolar som gör revor i strumpbyxorna. Bord från 80-talet. Cementväggar som såg färg för 20 år sedan. Jag har försökt gräva i det här med internhyror på Gotland, men inte kommit långt. Det verkar vara ett omhuldat system och de som försvarar det är mycket pålästa. Det är inte jag. Jag har bara känslan av att hyreskostnaden är en mycket stor del av skolans utgifter. Och det fungerar ju inte som argument. Hur kan friskolor husera i fräschare lokaler än de kommunala, med samma medel? Det måste ju bero på något? Jag misstänker overheadkostnaderna. De tror jag bitvis är stora inom den kommunala skolan. Fast återigen är det ett antagande från min sida. Inga fakta.

Jag är sällan för förstatligande, men i detta fall undrar jag snart om det inte är bäst - just ur likvärdighetssynpunkt - att staten övertar ansvaret för skolan. Jag tycker inte att det utesluter friskolor, de är nödvändiga ur konkurrenssynpunkt och jag har en stark tro på det fria skolvalet, men jag tror att likvärdigheten inom svenskt skolväsende skulle öka om staten återtog hela ansvaret för skolan.

Jag kom ut som nyexad lärare i januari 1997. Samtidigt pressades stora elevkullar igenom skolan på Gotland. Babyboomen skulle passera. Det var trångt i lokalerna, men det skulle sparas. Det blir bättre hörde vi, när det blir färre i årskullen blir det mer plats. Och vi höll elevsamtal i korridoren, och lyssnade på elevernas läsning i densamma - eftersom bristen på grupprum eller ett ledigt rum överhuvudtaget - var skriande. Fast det blev aldrig bättre kändes det som. När eleverna blev färre och vi borde få bättre plats skulle det i stället sparas in. Och sparas in. Ända sedan jag börjat som lärare har det legat besparingar på skolan. Somliga år har det påbjudits inköpsstopp. Det har inneburit att vi inte kunnat köpa in material till undervisningen. Skolböckerna har varit slitna, eleverna har inte fått arbetsböcker att skriva i utan har fått anteckna i sina skrivhäften. Böckerna skall ju ärvas.

På senare år har det satsats mycket på IT i skolan och i undervisningen. Men ändå ligger vi hjälplöst efter, mot vad eleverna har tillgång till hemma. Skolan borde ju ligga i framkant kan man tycka, rent teknologiskt. Tänk att kunna ha en interaktiv tavla i varje klassrum, och fler fungerande bärbara datorer. Då skulle jag kunna jobba annorlunda rent pedagogiskt, men det är och förblir en dröm. Prioriteringar får jag höra. Prioriteringar. Vad skall man prioritera mellan? Teknik eller personal? Datorer eller vuxna i skolan?

Zaremba har i sin artikel intervjuat en föredetta rektor med 23 års erfarenhet som i mitt tycke har mycket sunda tankar kring de förändringar som varit (och är); "Det lät så fint med ”lagarbete”. Ja, i ett lag är det lättare för den late att dölja sin okunnighet. ”Temaarbete”? Också tveksamt, säger Olsson. Lärare är inte utbytbara hur som helst. Det är faktiskt ett konstnärligt yrke". Här instämmer jag, delvis. Grupparbete är bra ibland, men som lärare och pedagog måste man vara observant för att det är oerhört lätt för den late, eller den som har svårt, att dölja vad han eller hon inte kan och inte gör. Därför måste man också ha individuellt arbete, för att mäta var och ens kunskap.

Läraryrket är ett konstnärligt yrke. En profession. Därmed inte sagt att alla som tagit sig igenom lärarhögskolan är lämpliga att utföra professionen, ett fåtal passerar utan att vara lämpliga, med det är oftast dessa man hör talas om. Här har enligt min mening utbildningsanordnarna fegat ur. Upplevs en person som direkt olämplig skall man inte heller examineras. Jag vet flera fall där detta har skett, trots att klasskamraterna lyft sina farhågor till skolledningen. Det är fegt, och orätt mot samtliga inblandade att inte ta sitt ansvar som utbildningsanordnare.

Lärarlegitimation är ett steg i rätt riktning mot en höjd kompetens i skolan. Det är klart man skall undervisa i det man har utbildning i! Under hela min aktiva lärartid har jag utbildat och fortbildat mig. Ju mer jag läser ju mer inser jag att jag inte skulle kunna undervisa utan utbildning. Det är inte bara att ställa sig i klassrummet och gå igenom litteraturhistorian eller de oregelbunda verben. Samtidigt måste du ha koll på vad Lisa och Pelle gör, och lägga på minnet att du skall prata med Kalle som inte ser ut att må bra, och komma ihåg att ge anteckningar till Gustav som har dyslexi, och få Elin att våga säga något i helklass.

Jag tycker det är bra att belysa det som inte fungerar inom den kommunala skolan. Samtidigt skall man vara medveten om att det på många håll görs mycket bra. De flesta skolor, rektorer och lärare gör ett otroligt bra jobb med små medel. Det är lätt att en ensidig bild ges. Till exempel pekar skolinspektionen enbart på det negativa när de är ute och inspekterar. Inget om det positiva. Stefan Nypelius hade en motion om det på Centerns Distriktsstämma här på Gotland. Att man skall ändra i skolinspektionens uppdrag, och mer utgå från det som är bra. Det är att välja att se att glaset är halvfullt istället för halvtomt. Det är bättre med uppmuntran istället för skäll.

För övrigt anser jag att man även kan centralisera rättningen av de nationella proven. Det skulle skapa en mer likvärdig bedömning över hela landet samt avsevärt öka lärarnas möjlighet till att ägna sig åt kvalificerad undervisning istället för veckor av rättning.

Dagens bästa aprilskämt

Här kommer en kopia av dagens bästa aprilskämt, som kom via mail från planansvariga i FG86. Jag hade äldsta dottern på kroken, när mannen påminde henne om att det är 1:a april.

Hej.

Ornitologer har hittat 2 fågelbon på 11-manna och 1 bo på 7-manna i Fardhem.
Det är den utrotningshotade fågeln backhök som grävt sina bon på planerna.
Naturskyddsföreningen ska försöka flytta på dem, lyckas inte det finns
det risk för att vi inte kan använda planerna innan sommaren då fågelungarna
beräknas vara flygfärdiga.
Återkommer när vi vet mer.

Jag har pratat med Maud

Jag har pratat med Maud. Eller pratat och pratat, hon var på vår distriktsstämma i lördags och då passade jag på att ställa en fråga - som hon svarade på. Under valrörelsen lovade Maud att om Alliansen vann skulle hon sätta sig ner med parterna och diskutera lönerna inom vården med både arbetsgivarna och facken.

Min fråga var hur det har gått. Vårdförbundet uppvaktade regionfullmäktigeledamöterna vid senaste sammanträdet, inför avtalsrörelsen. Mauds svar är att samtal är på gång. Hon har redan träffat arbetsgivarparten och nu väntar fackförbunden.

Det är bra. Jämställdhet är ett av de områden som Centerpartiet valt ut att jobba med. Då är det bra att det inte bara blir ord, utan även handling. Sen kan det å andra sidan vara bra om man talar om vad man gör också, så att det blir känt för dem det berör.

Politik tar tid

Politik tar tid. Ibland längre tid än man tänkt. I december lade jag en interpellation i fullmäktige där jag frågade hur ordföranden i Barn- och Utbildningsnämnden tänkte agera för mera jämställda löner inom förvaltningen. Tex. så tjänar en manlig grundskolelärare 2155 kr mer än en kvinna i genomsnitt, och männens medellön totalt är 2106 kr högre än kvinnornas. Ja, det beror säkert på flera olika faktorer, men jag vill veta.

Interpellationen lade jag i december. I januari var det inget sammanträde med regionfullmäktige. I februari var jag bortrest så då blev interpellationen bordlagd. Och nu i mars är Britts Benzler frånvarande, så interpellationen blir bordlagd igen. Nästa sammanträde är i april, och då hoppas jag att vi båda kan vara där så diskussionen kommer upp på bordet.

Det som är bra med att det tagit tid är att lönerevisionen inom buf då är igång och förvaltningen har en mycket reell chans att påverka lönesättningen, om det är så att det verkligen råder en löneskillnad baserad på kön.

Hur som helst ser jag fram emot vad man ämnar göra för att fler män skall börja jobba inom familjedaghem och förskoleklass. För där fanns inte ens några män att jämföra löneförhållanden med...

Att hålla med en vänsterpartist

Det hör inte till det vanligaste att jag håller med en vänsterpartist. Nu och då tycker jag att tex. Brittis Benzler som är kommunalråd här på Gotland har vettiga åsikter, speciellt då i skolfrågor och frågor som rör barn och unga. Men ganska ofta kan jag konstatera att vi står på motsatt sida.

Ikväll när jag sitter och scannar av dagens nyhetsflöde i den digitala världen finner jag att jag sympatiserar med inte bara en vänsterpartist, utan två. I Svenska Dagbladet skriver Kent Persson och Jens Holm att de tycker att man inte skall satsa på att bygga 10 nya kärnkraftverk innan man vet hur slutavfallet skall förvaras. Jag håller med. Jag håller också med i deras slutkläm att "Det är dags att inse att den gammalmodiga kärnkraften har passerat bästföredatum. Sverige har utmärkta förutsättningar för att kraftigt bygga ut den förnybara energin, avveckla kärnkraften, och att energieffektivisera. Låt oss göra det. "

Centern gjorde upp med de andra borgerliga partierna i engergiuppgörelsen, och även om man fick med många krav tycker jag att man inte skulle ha vikit ner sig på frågan om kärnkraften. På Centerpartiet.se kommenterar Maud Olofsson och Andreas Carlgren det som hänt i Japan, samt Centerns del i energiuppgörelsen;

"I energiöverenskommelsen var Centerpartiet drivande i att stärka och öka säkerheten kring våra kärnkraftverk. Centerpartiet var också pådrivande när det gäller att minska Sveriges beroende av kärnkraft. Därför satsar Sverige stort på att bygga ut de förnybara energikällorna. På sikt anser Centerpartiet att kärnkraften bör fasas ut, eftersom det rör sig om en icke-förnybar energikälla som dessutom är förknippad med stora risker. Centerpartiet anser inte att kärnkraften är ett långsiktig hållbart alternativ till vår energiförsörjning"

Det är en början. Men det räcker inte. Vi skall inte satsa på kärnkraft i Sverige. Vi skall avveckla kärnkraften och satsa mer på våra förnybara energikällor! Visa lite handlingskraft nu!

Om sannolikhet

Det osannolika

Lyssnad i går kväll på nyheterna som rapporterade från Japan. Det som skett där med både jordbävning och tsunami är fruktansvärt. Ett oerhört arbete ligger nu framför dem både vad gäller räddning (om det ännu är möjligt) och uppröjning. Bilderna har visat hur containrar i Sendais hamn ligger utkastade som legobitar. Så ofattbart skrämmande att det är svårt att greppa.

En annan sak som är svår att greppa är explosionerna på kärnkraftverken i Fukushima. Beskeden varierar huruvida en härdsmälta skett eller inte. Experter intervjuas till höger och vänster och spekulationerna går höga.

På nyheterna intervjuades en man, om han var från myndigheten för samhällsberedskap eller strålskyddsinstitutet minns jag inte. Han pratade om det osannolika som nu skett. Det osannolika scenariot att flera uppehållande funktioner slutade fungera samtidigt. Man hade tänkt på scenariot, men bedömt det som ytterst osannolikt.

Det får mig osökt att tänka på Tage Danielssons monolog om sannolikhet som ni kan se i nästa inlägg. Nu har det osannolika skett. Igen. Kärnkraft är inte ofarligt och inget att bygga vår framtid på. Nej, vi har inte jordbävningar och tsunamis i Sverige. Men, när det osannolika händer får det också osannolika konsekvenser. Bygg inte vidare på kärnkraft, som faktiskt är en farlig energikälla. Satsa istället på förnybar energi! Då skadas inte människor och miljö på samma osannolika vis!

Så rätt tänkt, men ändå så fel

I tisdags var det internationella kvinnodagen. En dag väl värd att uppmärksamma. Det finns många kvinnor som lever under svåra förhållanden i världen, och många flickor som inte får tillgång till utbildning.

På sonens fritids i Hemse har man sedan flera år en tradition att uppmärksamma denna dag, och det tycker jag är jättebra. Men i år blev det fel. Helt fel.

Sonen gick med en kompis hem den dagen och åt inte mellis, men när jag hämtade honom hos kompisen så berättade han att flickorna skulle få semla medan killarna skulle få vanligt mellis, macka och mjölk. Jag trodde att det var någon i personalen som skämtat, men tänkte att jag skulle fråga på torsdagen när sonen skulle till fritids nästa gång.

Sagt och gjort. På torsdagen frågade jag, och det stämde. Flickorna hade fått semlor och killarna macka. Jag pratade med en i personalen och sa vad jag tyckte om detta och att sonen faktiskt blivit ledsen över detta och tyckt att det varit orättvist.

Sedan dess har jag förstått att vi är många föräldrar, med både söner och döttrar, som reagerat mot den särbehandling som skedde i tisdags. Det är jättebra att uppmärksamma kvinnodagen, men jag tror inte det är rätt väg att bestraffa pojkarna. Det skapar bara ilska och sorg. Barnen är för små för att förstå vad det handlar om. Det kändes inte som en bra stämning utanför fritids när jag gick förbi den dagen. Flickorna stod och sjöng gemensamt: "vi har fått semlor", medan pojkarna hängde med huvuden och blängde lite när de var i närheten.

Det är bättre att fira kvinnodagen högt och ljudligt tillsammans, och prata om hur olika det kan vara i världen, om vilken tur vi har i Sverige där både tjejer och killar får gå i skola och på fritids. Varför inte en jättefest? För alla!

Idag uppmärksammade Gotlands Tidningar även det som skett. Rektorn, som även jag kontaktat, säger att fel begåtts och att det inte skall upprepas. Han har även lovat att höra av sig till berörda föräldrar och be om ursäkt. Det är bra. Jämställdhet och genustänk är viktigt. Men man måste jobba med det med eftertanke, och på barnens nivå.

Fiskat fötter

Idag har jag och äldsta dottern testat något nytt. Vi har låtit små fiskar äta på våra fötter. De käkar upp och putsar av hudflagor. I början kittlade det otroligt, men efter ett tag var det faktiskt skönt. Det måste vi göra om igen.






För övrigt reflekterar vi över hur elledningarna ser ut här. Inget som GEAB skulle acceptera antar vi.


Posted using BlogPress from my iPhone

Marknad och akvarium

Dagarna bara rasar iväg. På klassiskt semestermaner vet vi knappt vilken veckodag det är.

I går kväll var vi på kvällsmarknaden i Phuket town. En upplevelse vill jag lova. Massor av folk. Mängder av mat och en blandning av dofter. Vi shoppade loss i 2 timmar. Det räckte gott och väl. Barnen var totalt slut. Men också mycket nöjda. Jag kan bara konstatera att handla till mig själv får jag göra en annan gång.







Idag har bi varit vid Phuket akvarium på eftermiddagen. En spännande och lagom lång utflykt. Yngsta dottern tyckte att fiskarna var mer än måttligt läskiga tills vi hittade sköldpaddorna. Efter det blev hon mer positiv. Fast inte till krabborna.

Framöver väntar elefantritt, snorkling och besök i ett tempel.





-
Posted using BlogPress from my iPhone

Strandat

Idag har vi gjort strandhugg på Kata Noi. Den stranden ligger lite söder om Kata och är lite lugnare. Vi tog en tuk-tuk dit för att äldsta dottern skall slippa gå så mycket.

Kritvit sand, azurblått vatten och väldigt, väldigt varmt.

När vi kom hem till hotellet svalkade sig sonen och jag i poolen. Han simmade uppskattningsvis 200 meter. Jätteduktigt!

Nu blir slappa vid poolen. Och kanske något läskande från poolbaren som syns på bilden.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Varmt

Idag har det varit varmt. Mycket varmt. 35 grader i skuggan kombinerat med hög luftfuktighet. Det har varit en dag vid poolen, med vila. Äldsta dottern behöver ännu ta det lugnt, orken finns inte.

På eftermiddagen försökte vi oss på ett besök på den lokala marknaden som är två gånger i veckan. Spännande dofter av kyckling och fisk blandades med kläder och klockor.

Det blev en snabb sväng i den kvava värmen. Men några inköp blev det.

I går kväll var vi på dino park mini golf. En häftig bana på 18 hål. Lite läskig tyckte yngsta dottern att det var.


- Posted using BlogPress from my iPhone