Jag har pratat med Maud

Jag har pratat med Maud. Eller pratat och pratat, hon var på vår distriktsstämma i lördags och då passade jag på att ställa en fråga - som hon svarade på. Under valrörelsen lovade Maud att om Alliansen vann skulle hon sätta sig ner med parterna och diskutera lönerna inom vården med både arbetsgivarna och facken.

Min fråga var hur det har gått. Vårdförbundet uppvaktade regionfullmäktigeledamöterna vid senaste sammanträdet, inför avtalsrörelsen. Mauds svar är att samtal är på gång. Hon har redan träffat arbetsgivarparten och nu väntar fackförbunden.

Det är bra. Jämställdhet är ett av de områden som Centerpartiet valt ut att jobba med. Då är det bra att det inte bara blir ord, utan även handling. Sen kan det å andra sidan vara bra om man talar om vad man gör också, så att det blir känt för dem det berör.

Politik tar tid

Politik tar tid. Ibland längre tid än man tänkt. I december lade jag en interpellation i fullmäktige där jag frågade hur ordföranden i Barn- och Utbildningsnämnden tänkte agera för mera jämställda löner inom förvaltningen. Tex. så tjänar en manlig grundskolelärare 2155 kr mer än en kvinna i genomsnitt, och männens medellön totalt är 2106 kr högre än kvinnornas. Ja, det beror säkert på flera olika faktorer, men jag vill veta.

Interpellationen lade jag i december. I januari var det inget sammanträde med regionfullmäktige. I februari var jag bortrest så då blev interpellationen bordlagd. Och nu i mars är Britts Benzler frånvarande, så interpellationen blir bordlagd igen. Nästa sammanträde är i april, och då hoppas jag att vi båda kan vara där så diskussionen kommer upp på bordet.

Det som är bra med att det tagit tid är att lönerevisionen inom buf då är igång och förvaltningen har en mycket reell chans att påverka lönesättningen, om det är så att det verkligen råder en löneskillnad baserad på kön.

Hur som helst ser jag fram emot vad man ämnar göra för att fler män skall börja jobba inom familjedaghem och förskoleklass. För där fanns inte ens några män att jämföra löneförhållanden med...

Att hålla med en vänsterpartist

Det hör inte till det vanligaste att jag håller med en vänsterpartist. Nu och då tycker jag att tex. Brittis Benzler som är kommunalråd här på Gotland har vettiga åsikter, speciellt då i skolfrågor och frågor som rör barn och unga. Men ganska ofta kan jag konstatera att vi står på motsatt sida.

Ikväll när jag sitter och scannar av dagens nyhetsflöde i den digitala världen finner jag att jag sympatiserar med inte bara en vänsterpartist, utan två. I Svenska Dagbladet skriver Kent Persson och Jens Holm att de tycker att man inte skall satsa på att bygga 10 nya kärnkraftverk innan man vet hur slutavfallet skall förvaras. Jag håller med. Jag håller också med i deras slutkläm att "Det är dags att inse att den gammalmodiga kärnkraften har passerat bästföredatum. Sverige har utmärkta förutsättningar för att kraftigt bygga ut den förnybara energin, avveckla kärnkraften, och att energieffektivisera. Låt oss göra det. "

Centern gjorde upp med de andra borgerliga partierna i engergiuppgörelsen, och även om man fick med många krav tycker jag att man inte skulle ha vikit ner sig på frågan om kärnkraften. På Centerpartiet.se kommenterar Maud Olofsson och Andreas Carlgren det som hänt i Japan, samt Centerns del i energiuppgörelsen;

"I energiöverenskommelsen var Centerpartiet drivande i att stärka och öka säkerheten kring våra kärnkraftverk. Centerpartiet var också pådrivande när det gäller att minska Sveriges beroende av kärnkraft. Därför satsar Sverige stort på att bygga ut de förnybara energikällorna. På sikt anser Centerpartiet att kärnkraften bör fasas ut, eftersom det rör sig om en icke-förnybar energikälla som dessutom är förknippad med stora risker. Centerpartiet anser inte att kärnkraften är ett långsiktig hållbart alternativ till vår energiförsörjning"

Det är en början. Men det räcker inte. Vi skall inte satsa på kärnkraft i Sverige. Vi skall avveckla kärnkraften och satsa mer på våra förnybara energikällor! Visa lite handlingskraft nu!

Om sannolikhet

Det osannolika

Lyssnad i går kväll på nyheterna som rapporterade från Japan. Det som skett där med både jordbävning och tsunami är fruktansvärt. Ett oerhört arbete ligger nu framför dem både vad gäller räddning (om det ännu är möjligt) och uppröjning. Bilderna har visat hur containrar i Sendais hamn ligger utkastade som legobitar. Så ofattbart skrämmande att det är svårt att greppa.

En annan sak som är svår att greppa är explosionerna på kärnkraftverken i Fukushima. Beskeden varierar huruvida en härdsmälta skett eller inte. Experter intervjuas till höger och vänster och spekulationerna går höga.

På nyheterna intervjuades en man, om han var från myndigheten för samhällsberedskap eller strålskyddsinstitutet minns jag inte. Han pratade om det osannolika som nu skett. Det osannolika scenariot att flera uppehållande funktioner slutade fungera samtidigt. Man hade tänkt på scenariot, men bedömt det som ytterst osannolikt.

Det får mig osökt att tänka på Tage Danielssons monolog om sannolikhet som ni kan se i nästa inlägg. Nu har det osannolika skett. Igen. Kärnkraft är inte ofarligt och inget att bygga vår framtid på. Nej, vi har inte jordbävningar och tsunamis i Sverige. Men, när det osannolika händer får det också osannolika konsekvenser. Bygg inte vidare på kärnkraft, som faktiskt är en farlig energikälla. Satsa istället på förnybar energi! Då skadas inte människor och miljö på samma osannolika vis!

Så rätt tänkt, men ändå så fel

I tisdags var det internationella kvinnodagen. En dag väl värd att uppmärksamma. Det finns många kvinnor som lever under svåra förhållanden i världen, och många flickor som inte får tillgång till utbildning.

På sonens fritids i Hemse har man sedan flera år en tradition att uppmärksamma denna dag, och det tycker jag är jättebra. Men i år blev det fel. Helt fel.

Sonen gick med en kompis hem den dagen och åt inte mellis, men när jag hämtade honom hos kompisen så berättade han att flickorna skulle få semla medan killarna skulle få vanligt mellis, macka och mjölk. Jag trodde att det var någon i personalen som skämtat, men tänkte att jag skulle fråga på torsdagen när sonen skulle till fritids nästa gång.

Sagt och gjort. På torsdagen frågade jag, och det stämde. Flickorna hade fått semlor och killarna macka. Jag pratade med en i personalen och sa vad jag tyckte om detta och att sonen faktiskt blivit ledsen över detta och tyckt att det varit orättvist.

Sedan dess har jag förstått att vi är många föräldrar, med både söner och döttrar, som reagerat mot den särbehandling som skedde i tisdags. Det är jättebra att uppmärksamma kvinnodagen, men jag tror inte det är rätt väg att bestraffa pojkarna. Det skapar bara ilska och sorg. Barnen är för små för att förstå vad det handlar om. Det kändes inte som en bra stämning utanför fritids när jag gick förbi den dagen. Flickorna stod och sjöng gemensamt: "vi har fått semlor", medan pojkarna hängde med huvuden och blängde lite när de var i närheten.

Det är bättre att fira kvinnodagen högt och ljudligt tillsammans, och prata om hur olika det kan vara i världen, om vilken tur vi har i Sverige där både tjejer och killar får gå i skola och på fritids. Varför inte en jättefest? För alla!

Idag uppmärksammade Gotlands Tidningar även det som skett. Rektorn, som även jag kontaktat, säger att fel begåtts och att det inte skall upprepas. Han har även lovat att höra av sig till berörda föräldrar och be om ursäkt. Det är bra. Jämställdhet och genustänk är viktigt. Men man måste jobba med det med eftertanke, och på barnens nivå.