Nobelpris och bakåtsträvan

Igår fick en fantastisk man nobelpriset. Mannen är Robert Edwards och hans forskning om provrörsbefruktning har hjälpt många ofrivilligt barnlösa att få det de mest av allt önskar, egna barn. 4 miljoner barn beräknas ha fötts med hjälp av IVF, varav ca.40.000 i Sverige. Det är sällan man som vanlig lekman blir så där riktigt glad, och förstår betydelsen av utmärkelsen.

När jag tittade på nyheterna i går kväll hade även Vatikanen gjort ett uttalande om priset. De var inte lika positiva. De fördömde att kommittén givit priset till Edwards. Jag har slutat att förvånas över de bakåtsträvande männens krampaktiga försöka att hålla sig kvar vid den fossila institution som Vatikanen verkar vara. Men sorgligt är det, tycker jag.