Dagen har gått bra

Dagen med nagellack har gått bra för sonen. Jag pratade med personalen i morse och det hade varit lugnt hela dagen. Nu har det ju inte heller varit särskilt mycket barn där, men skönt att allt varit ok. Det känns nog bra för sonen också!

Kan också meddela att en av hans födelsedagspresenter fyllt sitt syfte. Han fick en radio/cd-spelare av oss. Tanken var att om han vaknar på natten så kan han/vi knäppa på den och han kan lyssna, slappna av och somna om.

I natt vaknade han kl.01.00 av en riktigt läskig mardröm om zoombies... Jag knäppte på en bamseskiva, men den var bara 30 minuter lång, så efter detta knäppte jag på en cd med Astrid Lindgrensånger - och sonen somnade om! Det var liksom planen...

Så en riktigt bra dag kan man sammanfatta det hela som!

Nagellack på dagis

I morgon är dagisdags och fritidsdags igen. Jag skall jobba en vecka med sommarskola. Ikväll efter badet så ville äldsta dottern ha nagellack, och det är ju helt ok tycker jag. Sonen tycker också det är fint och ville ha målade naglar han med. Det är här problemet uppkommer. Jag tycker det är helt okej det också. Det är klart han skall få ha nagellack om han vill. Men förra gången han hade målade naglar på dagis så blev han ordentligt tråkad av de äldre killarna. Jag kände mig tvungen att påminna honom om det, samtidigt som jag sa att jag tycker det är helt okej att han har det.

Så efter lite prat om hur vi kan lösa det på dagis så blev tånaglarna målade ikväll. Den ena foten i en svagt rosa nyans och den andra foten glittrar av guld. Tufft var vi överrens om. Sen är han ju äldst nu på dagis också, det kan ju kanske göra lite skillnad. Vi kom också överrens om att jag skall prata med fröknarna om det här i morgon bitti. Går det bra i morgon, och om det är okej barn på dagis så kanske vi målar fingernaglarna i morgon också.

Det är inte lätt det här. Samtidigt som jag vill uppfostra min son till ett fritt sinne, så vill jag ju inte heller utsätta honom för att bli tråkad av andra. Han är nämligen ganska känslig som person.

Hur gör man som förälder när sonen vill ha målade naglar, men kan bli retad? Hur gör man när han vill vara lucia? Jag kanske skall föreslå på föräldrarådet att de kan ha en nagelmålardag när alla barn på dagis kan få måla sina naglar. Fast vad tycker de andra föräldrarna om det? Kanske jag skall föreslå att de tar in genuspedagogen för att få lite tips på hur man hanterar genus på dagis? Fast det kanske inte behövs...? Eller?!

Jag återkommer med hur dagen har gått...