Att sova eller inte sova

De flesta är medvetna om att det kan bli lite si och så med sömnen när man har barn. DN uppmärksammar idag problematiken kring barns sömnproblem. Det tycker jag är jättebra. Att jobba och försöka ha ett normalt liv samtidigt som man inte får sova på natten är inte lätt. Man blir lätt lite knäpp när man inte får sova. Det sätter sig på humöret, och att ständigt vara lättretlig och sur är inte kul. Att sen få "kloka" råd som bara ger en dåligt samvete gör inte saken bättre. Jag har en kompis som var ett vrak när de fick barn, tills de körde Anna Wahlgren-metoden. Sedan dess har deras dotter sovit. Hon är 7 år nu. Det funkade för dem, men kanske inte för andra.

Just nu sover två av våra tre barn bra. Vi har aldrig kört några särskilda nattningsmetoder, förutom högläsning. För några år sedan fick jag ett tips av en kompis att sätta ihop barnens sängar och låta dem få trygghet av varandra. Då var det stora tjejen och lillebror som delade sovrum. Det fungerade jättebra. De var trygga och sov gott, och jag och mannen fick sova hela nätterna.

Nu delar lillpluttan och sonen sovrum. Två juniorsängar är ställda bredvid sig så de blir som en bred säng. Det fungerar i perioder. Just nu ropar lillpluttan på mig nästan varje natt, och för att överleva den kommande dagen så släpar jag mig in i deras rum och sover bredvid dem. Det funkar ett tag, och jag hoppas och tror att hennes sömnoro är övergående. Den kommer och går i perioder, och vissa nätter blir det inte många timmars sammanhängande sömn. Mest orolig är hon straxt innan fullmåne. Märkligt.

Sonen drömde tidigare i höstas riktigt otäcka mardrömmar och väckte då både lillpluttan och mig. Numera sover han som en stock, och vaknar inte ens när lillsyrran skriker. Han fick nämligen en drömfångare i julklapp. En äkta Peruansk drömfångare.

Och den funkar. Inte en mardröm sedan jag hängde upp den över sängen efter jul. Fantastiskt! Kanske ännu en metod värd att prova...?

Mutor

Mutor är inte fel ibland. På köksdörren sitter ett A4-papper med 10 rutor. Där kryssar sonen för varje gång han sover en hel natt utan att ropa på mig. Han är nu uppe i sju nätter! Mäkta stolt har han faktiskt nu sovit två hela nätter på rad. Moroten är ett dataspel, "Lego racers". Nu är spelet beställt och betalt. Inköpt på tradera -snabbt, billigt och smidigt.

Äldsta dottern är också föremål för mutor. Hon har lovat att inte ha utbrott på en hel månad. Med utbrott menas fotstamp i golvet, smäll i dörrar och allmän ilska. Detta har hon hållit på fredag. Imponerande! Och kommer följdaktligen att belönas med "Sims 2 Studentliv". Även där har jag hittat ett objekt på tradera till rimligt pris.

Nu funderar båda barnen som bäst hur de kan casha in nästa muta. Sonen förhandlar om hur många nätter man skall sova för att få ett spel till DS:et, och dottern överväger även hon vilka krav hon kan gå med på för att få ytterligare ett extensionpack till sitt älskade Sims 2.

Resultatet är mindre gräl med dottern och jag får sova i stort sett hela nätterna (yngsta dottern är vaken ibland och tyvärr inte mutbar ännu). En win-win situation.

Vem har sagt att mutor är fel?

Mossa i hjärnan

Det känns som det är mossa i hjärnan. Yngsta dottern, som annars sover hela nätterna och ständigt är glad, har haft feber hela veckan. Följden är att hon vaknat varje natt, varit ledsen och har varit kokhet. Biverkningen är att jag är helt slut. Det är märkligt hur kroppen reagerar på för lite sömn. Jag har deltagit flera gånger i någon riksundersökning från SCB om svenskars hälsa där bland annat frågan var hur många timmar man sover varje natt. Senaste gången föreslog jag att de skulle ändra frågan till hur många timmars SAMMANHÄNGANDE sömn man har varje natt. Det är en jäkla skillnad på att sova 6 timmar i streck, mot att sova 2 + 2 + 2 timmar...

Idag skall vi till läkaren för kontrollbesiktning, bara för säkerhets skull. Såna här små loppor skall helst inte ha feber mer än tre dygn. Måtte det snart gå över.... zzzzzzzzzzzzzzzzz....

Av eller på?

Familjen har varit och umgåtts med släktingar under eftermiddagen. En av kusinerna har fyllt myndig och en annan några år färre. Gott fika och trevligt umgänge ger trötta barn i bilen hem. Samtliga tre somnade efter ungefär en mils bilkörning. Det fantastiska sker när vi kommer hem. Mannen kör in bilen på gården och äldsta dottern öppnar sakta ögonen och sträcker på sig... Yngsta dottern sover djupt vidare... men sonen...

Han har snarkat djupt för en minut sedan, slår upp ögonen - och är klarvaken! Jag springer först säger han och är ur bilen på en millisekund! Det är på eller av. Det finns inget mellanläge. Likadant är det på morgnarna. Antingen sover han eller också skuttar han upp hur pigg som helst. Vadå morgna sig?? Fantastiskt hur olika det kan vara...