Konsten att äta själv

Det går inte fort. Men med en enorm precition och ett stort mått vilja så petar yngsta dottern i sig makaronerna. En och en. Eller näve och näve. Vissa missar målet, dvs. munnen och hamnar lite varstans. Många ligger på golvet och bör torkas upp innan andra trampar i dem. Ibland vänds tallriken upp och ner, men ack vad kul det är att äta själv.

Med jämna mellanrum går den matkletiga handen upp i håret så att det står åt alla håll. Hon ser ut som en galen professor säger storasyster. Och det kan väl stämma ganska bra på ett barn som börjat äta själv.