Jag är inte socialdemokrat. Men viss sympati har jag för Mona Sahlin idag. Att hela tiden bli bedömd på personliga egenskaper, och inte på sakpolitik måste var tungt.
Nu senast är (den manliga?) medievärlden upprörd och uppjagad över att Sahlin hade en rosa väska av märket Louis Vuitton med sig vid partiledardebatten. Nämnda väska kostar ca.6000 kronor i inköp. Hon har fått den i present. Och.
Här borde det inte ens ha blivit en debatt. Men folk är upprörda. Hur kan en företrädare för socialdemokratin ha en väska av det värdet?
Hade denna debatt ens utbrutit om det varit en man som haft dyra assecoarer? Claes Borgström ställer den frågan på Newsmill. Ett befriande sunt inlägg! Det hela handlar om Berit Ås gamla härskartekniker. Detta är ett klassiskt exempel. Man förlöjligar Sahlin. "Hur kan hon som har arbetarbakgrund gå med en sådan väska?". Man påför skuld och skam. "Skäms på dig! Tänk på vårdbiträdena som knappt har mer i lön än vad väskan kostar."
Hade denna debatt ens uppkommmit om det varit en man som hade haft en dyr väska? Eller klocka? Eller kostym?
Det är tragiskt tycker jag. Att det är så här det är i Sverige 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar