Under OS var världens blickar på Kina. Och Kina putsade fasaden och städade upp i hörnen. Alla dresserades att uppföra sig och visa upp en fin fasad. Redan innan OS tillhörde jag dem som ansåg att en bojkott av invigningen från politiskt håll hade varit önskvärd. Som en markering att vi inte accepterar hur Kinas regering beter sig mot sin befolkning. Men världen var feg. Kina är en stor och ny ekonomi, och världens länder fegade ur av rädsla för att förlora marknadsandelar.
Bakom den putsade fasaden pågick en mjölkskandal som myndigheterna mörkade, för att inte skada Kinas anseende under OS. Att tusentals barn blev allvarligt sjuka och dog struntade den kommunistiska regimen i. En mer eller mindre...?
Idag kan man läsa i DN att regimkritiker skrivit under ett manifest på årsdagen av FN:s deklaration för mänskliga rättigheter. Då slår regimen till igen. Oliktänkande och människor som vill uttrycka sin fri åsikt tas in till förhör och fängslas. Föräldrar som protesterar mot att deras barn blivit sjuka och dött i mjölkskandalen tystas. Föräldrar som förlorat sina barn när en skola rasat tystas och varnas för att prata med media.
Välkommen till det verkliga Kina. Vart var världens protester under OS? Vart är världens protester idag, nu när kommunismen visar sitt verkliga ansikte?