Vänskap och respekt

Inatt har det varit OS-invigning i Vancouver, Canada. Äldsta dottern och jag tittar på reprisen på Eurosport just nu. Det fanns ingen ork att se den live klockan 3 i natt.

Ursprungstanken med OS när det startade i det antika Grekland var att träffas och tävla. Och under tiden tävlingarna pågick så lystes det fred. Inga våldsamheter eller krig fick förekomma. Tanken är god, men inte genomförbar idag. Läser nu på morgonen på DN att USA gått till storoffensiv i Afghanistan. Det känns som lite dålig timing, om man nu kan tala om timing när det gäller krigsoffensiver.

För att återgå till OS så gillar jag grundtanken, att alla är med oavsett hur duktig man är. Mitt favoritminne från OS-tittande är från Sidney. Då var det en man som var med i simtävlingarna. Minns inte vilken distans, men det kan ha varit 100 meter. Han hade aldrig simmat så långt i hela sitt liv, men hans tränare tyckte det var en lämplig distans. Underbart! Det såg ut som om han skulle drunkna när han kajkade fram i bassängen, men publiken hejade på! Och i mål kom han. Flera minuter efter de andra.

Det är OS det!

Så nu ser jag fram emot många timmar i OS-soffan, även om tidsskillnaden ställer till vissa problem.

OS-kärlek till er alla!

Världens blickar är borta från Kina

Under OS var världens blickar på Kina. Och Kina putsade fasaden och städade upp i hörnen. Alla dresserades att uppföra sig och visa upp en fin fasad. Redan innan OS tillhörde jag dem som ansåg att en bojkott av invigningen från politiskt håll hade varit önskvärd. Som en markering att vi inte accepterar hur Kinas regering beter sig mot sin befolkning. Men världen var feg. Kina är en stor och ny ekonomi, och världens länder fegade ur av rädsla för att förlora marknadsandelar.

Bakom den putsade fasaden pågick en mjölkskandal som myndigheterna mörkade, för att inte skada Kinas anseende under OS. Att tusentals barn blev allvarligt sjuka och dog struntade den kommunistiska regimen i. En mer eller mindre...?

Idag kan man läsa i DN att regimkritiker skrivit under ett manifest på årsdagen av FN:s deklaration för mänskliga rättigheter. Då slår regimen till igen. Oliktänkande och människor som vill uttrycka sin fri åsikt tas in till förhör och fängslas. Föräldrar som protesterar mot att deras barn blivit sjuka och dött i mjölkskandalen tystas. Föräldrar som förlorat sina barn när en skola rasat tystas och varnas för att prata med media.

Välkommen till det verkliga Kina. Vart var världens protester under OS? Vart är världens protester idag, nu när kommunismen visar sitt verkliga ansikte?

Citat från OS

Såg på reprisen av damernas lagkapp idag. Följande dialog utspelade sig av kommentatorerna precis efter starten:
- Oj, Jossan fastnade under vattnet!
Den andre lite tveksamt:
- Kan man göra det?
Den förste mycket säkert:
- Jo, hon tappade armen när hon hoppade i.


Det finns inget så uppmuntrande som insatta sportkommentatorer!

Stor - större - störst

Tittar på basket just nu. USA mot Kina. Konstaterar att det är STORA killar som spelar. Yao Ming är 226 cm lång... Helt otroligt. Vi har 202 cm i takhöjd hos oss. Han får killarna som är 210 att verka korta...

Fred under OS?

I antikens Grekland rådde fred och krigsstillestånd under OS. Alla konflikter lades åt sidan och man ägnade sig åt idrott och tävlande. Idag bryter svt sina sändningar för att meddela att krig råder mellan Georgien och Ryssland. Ukraina anklagas för inblandning av Ryssland. Oro sprider sig. Det är tragiska och otäcka bilder som når oss genom rutan.

Utnyttjar Ryssland det faktum att det är OS. Att världen är "upptagen" med något annat, för att ge sig på Georgien?

OS-festen är igång

Nu är det mycket TV som gäller. Jag började i morse med att vänja sonen vid att det finns sport på många kanaler. När Dora - utforskaren var klar så zappade vi över till svt och kikade på boxning. Det var en svensk som gjorde debut - mot en världsmästare. Det gick väl inte så bra, men sonen blev inspirerad och hämtade sina boxhandskar som han fått av sin kusin i present. Här hemma får man dock inte boxas på varandra, speciellt inte på lillasyster, så soffan fick sig en omgång. En boxboll står på önskelistan till jul.

Därefter kom äldsta dottern ner och vi tittade på rodd. Där var ytterligare en svensk som tävlade med gott resultat i kvalen. Sen zappade vi över till linjeloppet på cykel, där är det en gotlänning med, men det var svårt att få veta resultat under loppet.

I eftermiddag vankas damfotboll och ridsport. Äldsta dottern ser fram emot att kolla på sina idoler, eftersom hon både spelar fotboll och rider.

Den som säger att OS inte är kul vet inte vad hon talar om!

Laddar för OS

I morgon är det dagen D. Äntligen dags för OS och en tv-fest som blaskorna benämner det. Jag älskar att se på OS på tv. Det som är speciellt är att alla är med, även de som inte är så duktiga på sina sporter. Jag minns speciellt den killen som simmade vid OS i Sidney. Hans tränare tyckte att det var en lämplig distans (minns inte hur långt det var) trots att han aldrig simmat så långt förr i hela sitt liv. Killen kajkade sig fram i bassängen och kom i mål flera minuter efter de andra - ivrigt påhejad av publiken. Det är detta som är charmen med OS.

En annan del av charmen är mängden av sporter. Jag skall titta på allt från lerduveskytte och ridsport till gymnastik och friidrott. Superkul!

Att sedan evanemanget sätter fokus på Kina och dess brist på demokrati tycker jag bara är bra. Till och med Bush har uttalat sig kritiskt till hur Kina hanterar - eller inte hanterar - mänskliga rättigheter. Det hade varit klädsamt om någon svensk politisk representant gjort en liknande markering, eller tom. bojkottat invigningen.

Sen har jag ett extra plus nu i OS-tider. Jag är föräldraledig! Jag behöver inte åka till jobbet, utan kan busa med barnen och kolla på OS samtidigt! Hela dagarna!!

Politisk bojkott av OS-invigningen

Jag vidhåller med en dåres envishet min tidigare ståndpunkt att vi från Sveriges sida bör bojkotta OS-invigningen från politiskt håll. Idrottarna bör däremot delta anser jag. De kan sedan markera vad de vill säga när de blir intervjuade, då har de chansen att göra sina markeringar.

Jag tror, som många andra, att man gör mer nytta genom att på plats markera sin ståndpunkt, än att inte närvara alls.

Några som skall närvara vid OS, och då handikapp OS är bordtennislandslaget. De skall ha sitt träningsläger här i Levide i bygdegården där vi har ett litet idrottscenter. KUL! Välkomna säger jag och alla andra här!

Bojkotta OS-invigningen! Del 2

Jag vidhåller det som jag skrivit i mitt tidigare inlägg, att det är rätt att bojkotta invigningen av OS i Peking, om inte Kina ändrar sin politik kring Tibet. I DN idag, som för övrigt har en utmärkt bevakning av Kina inför OS, finns en artikel om planerad kontroll av journalister inför OS. Detta är ytterligare ett tecken på den kommunistiska diktatur som försöker styra allt och alla i och omkring Kina.

Om svenska officiella besökare bojkottar invigningen är det en markering gentemot Kina. Eller så gör man som Stig Malm föreslog i TV-soffan härom morgonen. Man säger till Kina, att om inte de bjuder in Dalai Lama till invigningen så kommer man inte. Då ligger bollen hos Kina. Stig Malm har sagt mycket som är mindre vist, men detta var riktigt smart tycker jag.

Sen är det viktigt att våra idrottare är förberedda inför OS, och lyfter människorättsliga frågor när de får chansen. Att delta i spelen är en självklarhet tycker jag, det är ett lysande tillfälle att inne från Kina visa att man inte tolererar deras attityd mot andra länder, och deras förakt mot mänskliga rättigheter.

Bojkotta OS-invigningen!

På nyheterna idag diskuteras om Sverige skall våga bojkotta OS-invigningen i Peking i sommar. Jag tycker vi skall våga. Argumenten emot är rent ekonomiska. Kina är en ekonomi på frammarsch, och det finns stora svenska intressen i landet.

Argumenten för en bojkott är människorättsliga. Det handlar om hur Kina behandlar en befolkning i ett annat land. För Tibet tillhör faktiskt inte Kina, även om Kina verkar tycka det. Kina är en kommunistisk diktatur som med järnhand styr sitt folk, och även vissa grannländer. Att inte bojkotta invigningen vore inte bara fegt, utan även ett svek mot Tibets befolkning.

Det är dags för "landet lagom" att äntligen ta ställning fullt ut och våga säga ifrån!