måndag 16 februari 2009

Det som inte syns finns inte

Många lever efter devisen att "det som inte syns finns inte". Kommentaren till mitt förevarande blogginlägg är av den sorten. Bygg kärnkraftverk under jorden, det är bättre än vindkraft ovan jord. Det som inte syns finns inte.

Jag tycker vindkraft är vackert. Dessutom ger det inget avfall, mer än skrotningen av verket när det har tjänat ut.

Den smartaste lösningen hittills på utbränt kärnbränsle är att borra ner det i urberget. Hur länge det behöver ligga där och vad som kommer att hända med det i framtiden är det ingen som vet. Det som inte syns finns inte.

Jag är, och förblir, en notorisk kärnkraftsmotståndare. Min far hade precis släppt ut korna på vårbete när Tjernobylolyckan skedde. Det var stor oro, korna fick tas in, mjölken hällas ut. Mätningar genomfördes. Pappa tänkte på fullt allvar sälja gården och emigrera till Nya Zeeland som inte hade kärnkraft. Ett beslut som jag, som 16-åring, fasade för. Nu blev det ingen emigration, men mitt motstånd mot denna energiform kvarstår. Kör de verk vi har så länge de fungerar tillförlitligt, men bygg inte nya.

Det som inte syns finns inte, så resonerar många också när det gäller världshaven, och Östersjön. Det som inte syns finns inte. Båtar som sjunker bärgas inte. (Bilar som kvaddar i skogen bärgas). Skräp kastas från fartyg och tankar töms. Det som inte syns finns inte. NordStream tycker man skall lägga en gasledning tvärs genom Östersjön trots stor risk för påverkan av detta känsliga innanhav.

Intensiv lobbying har bedrivits av företaget för att få till stånd denna gasledning. De har slutit ett avtal med Gotlands Kommun om att rusta upp hamnen i Slite mot att de får använda den när de lägger ner ledningen. Om det blir av. Detta beslut har fått mycket kritik. Vissa tycker att kommunen sätter sig i knäet på företaget. Jag sitter ersättare i Tekniska nämnden och håller inte med. Avtalet om upprustningen av hamnen gäller oavsett om projektet blir av eller inte. Blir projektet inte av får vi en upprustad hamn. Blir projektet av får vi en upprustad hamn. Det är en win-win situation. Och jag ser inget problem med att vara för en upprustning, men mot en gasledning. För emot ledningen är jag.

Det som inte syns finns visst....

2 kommentarer:

Anonym sa...

Min kommentar var inte av just den typen. Den var snarare av en lätt syrlig art, just för att påpeka samma sak som du skriver om i det här inlägget.

I övrigt så gillar jag synen av vindkraftverk. Det är något rofyllt och lätt majestätiskt över en park med vindkraftverk. Ser man sedan till miljösymboliken kring vindkraftverk så blir det bara ännu bättre.

Anonym sa...

Jag tror de flesta är för så miljövänliga energikällor som möjligt. Som boende i en vindkraftssocken är min erfarenhet att de som är negativa till vindkraft inte är negativa till miljövänlig el utan till att vissa gynnas och vissa missgynnas. Så här: X får ett vindkraftverk uppsatt på sin mark. X får en årlig hyra från Vindkraftsbolaget för att verket satts upp på marken och kanske får X vägarna på ägorna renoverade, en stor förmån. Y har mark som gränsar till X. Y får inga pengar. Y kan inte längre stycka av tomter på sin mark då X verk står för nära för att få bygglov. Y kan inte heller få vindkraft på sin mark då X verk står för nära. Osämja om vindkraft uppstår. Min slutsats är att vindkraftsosämja ute i socknarna i de flesta fall handlar PENGAR. Vissa är vinnare, andra är förlorare. När det handlar om så väsentliga saker som brödfödan är det svårt att ur miljösynpunkt se att alla är vinnare på vindkraft.