Kyrkomötet röstade igår för
vigsel för samkönade par. Något annat tycker jag hade varit en katastrof. Den representant som jag röstade in, Ingrid Smittsarve, röstade för. Det hade jag räknat med.
Det sorgliga i det hela är att flera biskopar reserverade sig mot beslutet, varav en är Lennart Koskinen som är biskop på Gotland.
Gotlands Tidningar skriver idag att han och 6 andra biskopar reserverar sig mot beslutet. Flera andra präster på ön har uttalat att de inte kan tänka sig att viga samkönade par, av ideologiska skäl.
Alla präster är dock inte negativa, så här säger domprost Mats Hermansson i nämnda tidning: "
- Ett fantastiskt beslut! För Gud är könsblind när det gäller kärlek."Vissa präster tror att kyrkan kommer att tappa medlemmar på det här, men Mats Hermansson säger i samma artikel att:
"Det är egalt. Vi måste stå upp för all kärlek." Jag säger heja! Mera tolerans och mindre konservatism! Kyrkoherde Patrik Ahlmark uttalar sig också han i positiva ordalag. Skönt!
Skall kyrkan utvecklas och överleva måste man anpassa sig till resten av samhället och inte hålla kvar en linje av konservatism a lá 1800-tal. Det gäller synen på liturgin, synen på kvinnliga präster och synen på samkönade äktenskap.
Jag gick och röstade i kyrkovalet i september, men jag var i klar minorietet i min hemsocken. Vi hade lägst valdeltagande på hela Gotland. Bara 9% av de röstberättigade i Levide gick och röstade. Det påvisar ett stort missnöje med hur kyrkan i pastoratet fungerar. Det om något borde bringa eftertanke. Att jag gick och röstade var för att genom min röst visa mitt missnöje. Det är min demokratiska rättighet.
Nu hoppas jag att de kandidater jag röstade fram kan bringa förändring i konservatismen. För utan utveckling kommer kyrkan att dö.
Vi har julpyntat huset. I alla fall börjat julpynta. Det skall ännu upp lite gardiner och så, och storstädningen har det inte blivit ännu, men det är så härligt när man äntligen kan lysa upp det gråmurriga med ljus och stjärnor!
Äldsta dottern har deltagit i sin första "riktiga" hopptävling vid Gannarve i Fröjel. Fokuserad red hon ut på sin favorithäst, Labolina.
Det gick riktigt bra! Hon kom ihåg banan, galopperade hela vägen och tog sig över alla hinder. Hon var märkbart nöjd när hon väntade in sina medtävlare.
Det hela resulterade i en andraplats och en blå rosett. Klart man blir stolt! Det här var den sista tävlingen på ett tag vid Gannarve. Vår ridlärare skall sluta och framtiden för stallet är oviss, så nu ser vi oss om efter ett annat ställe att rida på. Tråkigt, men nödvändigt. Precis innan jul skall vi till Grötlingbo och hälsa på hos Marias hästeri. Jag pratade med dem igår, och jag tror det kan bli riktigt bra, även om det är en sorg att lämna hästarna vid Gannarve. Och då speciellt Labolina. Det har runnit lite tårar den senaste veckan på dotterns kinder.
Förra helgen var det dags för traditionsenligt pepparkaksbak hos mormor. Då gör vi både pepparkakor och chokladbröd. Barnen hade fått några nya formar i sin adventskalender, så nu blev det både krokodiler, katter och änglar också. Fint!
Stora dottern fixade nästan allt själv. Behövde bara lite assistans från mormor.
Sonen var lite mer otålig, men lyckades att få till några riktigt fina kakor. Så nu har vi några burkar som står. Fast den första burken med chokladbröd är redan uppäten. Är det meningen att de skall räcka till jul? Eller är det tillåtet att äta upp dem långt innan?
I går kväll var vi på lucia i Levide kyrka. Det är några fantastiska vuxna som frågat alla unga tjejer i Levide om de vill vara med i tåget. Resultatet blev jättevackert och stämningsfullt. Vad duktiga de var, och vilken julstämning som inföll!
Det var deltagare från lekis till gymnasiet. En härlig spännvidd och väldigt fin sång. Efteråt var det fackeltåg till bygdegården där man kunde köpa kaffe och lyssna på ännu mera musikunderhållning. Kollekten för kvällen var tvådelad. Hälften gick till en eventuell framtida barn- och ungdomskör, och hälften gick till bygdegården. Det är bra att kyrkan och bygdegården kan samarbeta. Det är också bra om kyrkan kan öppna upp och bli lite mera inbjudande för det yngre släktet. Det har varit lite dåligt med det de senaste åren tycker jag. Men det här bådar gott inför framtiden. 
