Nervös väntan

Jag väntar med spänning på ett sms som skall tala om ifall det kommer att bli friskola av min dotters skola, eller om projektet dör idag. Det pirrar märkbart i magen, konstigt, kände mig inte nervös innan. Dottern är lugn. Hon kom just med bussen och har haft en bra dag.

Ett brev från kommunen damp ner i brevlådan. För någon vecka sedan fick vi föräldrar "önska" var vi vill ha våra barn nu när skolan läggs ner. Vår dotter kommer att få gå i det lilla samhället, precis som vi önskat. (Om det nu inte blir friskola). Kruxet är att hennes bästis bor i en annan socken som har blivit tilldelat ett annat område. Det var det här som vi misstänkte och hela tiden har argumenterat emot. Splittra inte klasserna! Men, nu har vi föräldrar önskat så jag antar att det är så det får bli. Det går förhoppningsvis att göra vissa justeringar om det skulle behövas.

Men jag väntar som sagt, med spänning, på besked om det blir friskola eller inte...

Vi smyger på brödrosten

Jag och sonen smyger på brödrosten. Låter det normalt? Så bra!

För att få honom på gott humör innan vi skall till dagis så övertygade jag honom härom morgonen att vi skulle smyga på brödrosten. Vi intog krypläge i vardagsrummet och rundade köksbordet i låg ställning. Han siktade på brödrosten och jag siktade på brödburken där jag lyckades fånga en rostmacka i flykten.

Med den ofrivilliga mackan vibrerande i handen så lyckades vi lura ner den i brödrosten och köra igång den. När mackan var färdig smaskade en glad son i sig den och sen var det inga problem med att komma iväg till dagis.

Kruxet är att nu vill han smyga på brödrosten varje dag... men det kan man väl bjuda på!?

Nya skor

Det blev nya skor inhandlade igår. Hela ligan var med in i skoaffären. Sonen fick genast ögonen på ett par gympaskor med döskallar på. Så konstigt!? ;) Efter diverse mätningar konstaterades att hans nuvarande skor mycket riktigt var för små, så det blev inköp.

Dottern hävdade också att hennes skor klämde, men efter mätningar visade det sig att de faktiskt passade... Hon ville bara ha nya hon också, såklart. Däremot fanns det inga som föll henne på läppen. Hon hittade ett par röda, men de fanns inte i hennes storlek. Nu har jag lovat henne ett besök i sportaffären för en titt vad de har, men det får bero till efter min fastlandsresa.

Sonens skor testades sedan på kvällen och jag kan rapportera att han hinner 2 varv runt huset på 1 minut. Ja, dottern tog nämligen tid. Hon hade i matteläxa att kolla vad man hinner på 1 minut, och då är det inte så dumt att klocka lillebrorsan.

Jag erbjuder mig som testförare!

Min kusin diskuterar bilköp på sin blogg idag. Antingen är det ett aprilskämt, eller så menar han allvar med att susa omkring i en LandRover i Stockholm. Som om den skulle behövas där. En elbil hade passat bättre. Men han är väl ursäktad om han skall på safari i Värmland...

Själv erbjuder jag mig att bli testförare! Jag testkör gärna valfri 7-sitsig familjebil. Gratis naturligtvis! Jag lovar att lämna omdöme efter en sådär 6 månader, blir det bra? Jag kan bidra med 3 barn, man och barnvagn. Tidvis körning på skumpiga grusvägar, sliriga sandvägar, vanliga vägar och åkervägar. Vill ni så kan jag även testköra på en och annan åker. Dock ingen som är plöjd, utan mest vall.

Detta borde väl locka vilket företag som helst!! Hör av er!

Jävlar vad dom växer...

Det går liksom i omgångar det där. Barnens tillväxt. Ett tag står det still, som när sonen var runt 1-meters strecket. Sen sa det bara poff och han hoppade över en storlek - direkt till 110. Nu är det nästan 116 som gäller.

För att inte tala om fötterna. Helt plötsligt blev det ju vår, och då kan man ju inte ha vinterstövlar. Ja, jag vet att jag borde veta att våren kommer varje år, men det kom ju lite plötsligt. I år också. Så efter provande i morse inser jag att det är dags för skoinköp.

Dottern klagar också. Gympaskorna klämmer. Suck!

Jag har en mätsticka som smarta jag inköpt för att mäta fötter. Sen kan man köra ner den i skon och se om de passar. Den lägger automatiskt till 1.5 cm så att det finns tillväxtmån för barnafötter, och det är ju jättebra. Men det är här min hjärna spårar ur. Jag har jättesvårt för att jämföra fötter med skor. Om nu skorna bara är 1 cm i tillväxt mån - hur långa skall de vara då? Kan jag skylla på förkylningen? ...;)

Efter en koll på vinden i alla miljontals kassar med arvegods kan jag konstatera att det inte finns fler skor i rätt storlek så det bär av till skoaffären i eftermiddag. Det blir dyrt... Så Maud - jag behöver barnbidraget - även om jag tjänar över 20.000 kr/mån.

Bra med gymnasiereform

I tidningen idag läste jag mer om Jan Björklunds föreslagna gymnasiereform. Vissa program skall komma tillbaka, såsom ekonomi (som jag gick!), humaniora och teknik. Vissa lokala varianter försvinner och samtidigt införs mer lärlingsutbildning på de yrkesinriktade programmen och kraven för alla sänks där vad gäller basämnena. Dock skall det finnas möjlighet för alla SOM VILL att läsa in högskolekompetens, dvs läsa så mycket basämnen som krävs för vidare behörighet.

Jag tycker spontant att det här verkar som ett bra förslag. Alla elever vill inte och orkar inte läsa in basämnena. Jag vet flera av mina före detta elever som gladeligen skulle gått en lärlingsutbildning eftersom de är mer praktiskt lagda och har tyckt att just basämnena varit pest. Som lärare i två av dessa ämnen (svenska och engelska) kan jag bara försöka att motivera och hjälpa dem så gott det går.

Att ge eleverna ett val tror jag är viktigt. Man tar inte bort möjligheten till högskolekompetens, men man tvingar inte dem heller som man gör med nuvarande modell. Detta tvång är en av orsakerna till att individuella programmet blivit ett av gymnasiets största program, något som i ett vidare perspektiv lett till utslagning och fler avhopp.

Den föreslagna reformen är ett steg i rätt riktning mot ett gymnasium som ger fler elever fler möjligheter för framtiden. Bra!

April, april...

Jag glömde bort i morse att det var 1:a april när jag läste lokaltidningen. Ilsket morrade jag över vägverkets nya förslag att sänka hastigheten på de gotländska vägarna till 60 km/h. När sen handläggaren bla motiverade det med att gotlänningarna kör som krattor och har usla bilar började jag fundera...

Sen hade vi kul med sonen som genast blev på gott humör när vi började skämta om dinosaurier på gården och andra djur bakom dörren. Hysteriskt fnissande fortsatte han hela vägen till dagis. Må personalen där stå ut hela dagen!

Äldsta dottern blev lurad av pappa att skolbussen kom. Hon tittade ut, men nej. Så här lär det väl pågå idag. Tur att jag inte jobbar!