Läraruppror

Man kan tycka att det är en slump, men ikväll på nyheterna berättar de om ett läraruppror. Ett läraruppror som bland annat kräver max 20 elever i varje klass. Ett helt rimligt krav tycker jag, utifrån mitt tidigare inlägg som jag skrev i morse.

Mindre grupper inom förskola och skola

I lokaltidningen kunde man läsa tidigare i veckan att medecineringen mot ADHD ökar på Gotland. Den tf chefen för psykiatrin säger: "att en av orsakerna till den ökade medicineringen är skolans neddragningar, där man har få möjligheter till små grupper för eleverna."

Dessa barn är i behov av små grupper för att må bra. Med elevgrupper på över 20 elever och ibland långt däröver blir det en alltför rörig miljö, och medecineringen kan behöva ökas för att de skall klara dagen. Det finns också statistik på att vi har många tonåringa flickor som inte mår bra, och som bland annat lider av ätstöringar och annat självskadebeteende. Idag kunde vi också läsa i GT att Gotland fortsätter att ligga i topp på antalet tonårsaborter.

I en regeringsrapport: "Klassfrågan - en ESO rapport om lärartätheten i skolan" har utredarna kommit fram till att storleken på klassen spelar roll. Större än man trott, samt att det finns långsiktiga samhällseknomiska vinster på att ha mindre klasser, speciellt i de yngre åren (år 1-3).

Utredarna skriver: "I denna rapport visar vi, tvärtemot vad många tidigare har hävdat, att forskningen bevisar att mindre klasser förbättrar elevernas skolprestationer. Slutsatsen är därför, att det är troligt att den ökning av antalet elever per lärare som ägt rum i Sverige under 1990-talet har lett till negativa konsekvenser för svenska elevers skolprestationer."

Argumentet mot minskade klasser är att det är dyrt. Det kostar mer att ha flera mindre grupper med en personal/grupp än att ha en större grupp med en eller flera personal. Rektorer använder idag gruppstorleken som ett medel att spara in. Man ökar antalet barn/elever i gruppen men behåller samma antal personal. Det intressanta i ESO-rapporten är att det inte är antalet vuxna i gruppen som är det viktiga, utan antalet individer i gruppen. I undersökning som är gjord i Stockholm har klasserna minskats från ett medel på 19.9 till 13.3. Denna undersökning bekräftar det som tidigare också belagts i en större undersökning (STAR) från 1995 som gjordes i USA. Där påvisades en förbättring av provresultat i matematik och läsning med 5 percentil jämfört med klasser med fler elever.

Även Skolverket skriver i en rapport att ökad personaltäthet eller högre utbildning hos personalen bara till en viss gräns kan kompensera för större grupper. (Strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i barnomsorg och skola – en kunskapsöversikt, 2001) Man menar att elevgruppernas storlek bör i större utsträckning användas som ett mått på strukturell kvalitet. Skolverket varnar också för utvecklingen att barngrupperna inom förskolan blir större: "Utvecklingen mot allt fler stora grupper i förskolan är oroväckande eftersom en kvalitetsfaktor är just barngruppernas storlek och sammansättning, säger undervisningsrådet Carina Hall på Skolverket".

I Regionens statistik hittar jag information om antal barn/anställd inom barnomsorgen (4.8) vilket i och för sig är lägre än rikssnittet som ligger på 5.4, men det säger inget om hur stora barngrupperna är. Det finns säkert också statistik på hur många personal/elev som finns inom skolan, men skall man agera evidensbaserat (som ju krävs i skolan av personalen) så skall man som politiker även mäta hur många barn som finns i grupperna/klasserna. Det gäller både de yngre barnen och äldre elever.

I Kortedala i Göteborg har man redan för flera år sedan tagit ett steg mot mindre grupper, och man verkar väldigt nöjda med resultatet. Där har man på en 6-9 skola minskat antalet elever från 24 till 12 i varje klass med mycket positivt resultat. Den psykosociala arbetsmiljön har också förbättrats både för elever och lärare.

Jag tycker att vi som Region skall profiliera oss som barnvänliga och som en Region som satsar på barn och unga. Vill vi bli fler gotlänningar måste vi satsa på den framtida, växande generationen. Det är dags att se långsiktigt och satsa på våra barn och unga genom att våga sätta en gräns för hur många barn/elever vi tycker är rimligt att ha i en grupp, och det gäller både i förskolan och skolan.

Jag vill att vi som Region skall marknadsföra oss som en Region med små barngrupper, för barnens bästa. Det kostar pengar nu, men är en investering i framtiden som vi måste ta!

Fortsätter att förundras

Jag fortsätter att förundras över det här med SJ och hur de kastade av flickan i Kumla. SJ hävdar att "det är olagligt att åka utan biljett", och man hänvisar till regler, även om en presschef ikväll hävdar att barn naturligtvis inte skall tvingas av tåg ensamma. Vad har hänt med vanligt sunt förnuft?

Det är när reglerna konstant får styra, utan inslag av sunt förnuft, som det blir fel. Så blir det tyvärr med jämna mellanrum i Sverige. Någon byråkrat lusläser reglerna och viker inte en tum. Det är lätt att gömma sig bakom regler. Det är lätt att gömma sig bakom en order. "Jag lydde bara order."

Att koppla bort sina egna känslor och hänvisa till regler och styrdokument är fegt. Känns det fel eller orimligt då är det något som inte stämmer. Hur svårt kan det vara? Fram för mer sunt förnuft i byråkrati-Sverige.

Och för övrigt känns det helt plötsligt ganska okej att vi inte har tåg på Gotland.

Visst finns vardagshjältar!

Visst finns det vardagshjältar i Sverige idag. Gabrielle, pensionär från Kumla, är en av dessa. När hon ser ett gråtande barn under en järnvägsbro går hon fram och frågar vad som står på. Något så självklart, men också något som inte alls alla skulle göra. Hon tröstar, lugnar och tar hand om flickan.

SJ å andra sidan. Tvekar inte att kasta av ett ensamt barn på en okänd station en kväll.

Skäms på er!

Attack på demokratin

Jag hade en jättetrevlig kväll i Visby i fredagskväll med goda vänner och utsökt mat. Föga anade vi vad som samtidigt pågick i vårt västra grannland. När jag vaknade upp på lördag morgon och läste rubrikerna i DN blev jag bestört.

Man tror inte det är sant. Först en bomb mot hjärtat av Oslos maktcentrum, sedan en massaker av ungdomar på Utöya. En massaker, där den misstänkte (som nu erkänt), har pumpat upp sig med anabola steroider innan, och där han sedan systematiskt mejar ner alla han ser.

Vi är många som varit på ungdomsläger. Det må vara scoutläger, musikläger, konfaläger eller politiska ungdomsläger. Men jag tror aldrig att någon i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig att detta skulle kunna hända här. Inte här i Norden. Men nu har det hänt. Och nu har världsbilden förändrats.

Det som hänt är ett angrepp på demokratin. Ett extremistiskt angrepp på det fria, öppna och toleranta samhället. Extremism är alltid av ondo. Oavsett vem eller vilka som hyser de extrema åsikterna. Sverigedemokraternas talesman i internationella frågor var snabb med att beskylla islamister. Som en käftsmäll rätt tillbaka på honom själv visade det sig vara en högerextrem infödd, blond, norrman och tidigare även medlem i Fremskrittspartiet, Norges motsvarighet till Sverigedemokraterna.

Extremism är alltid av ondo. Oavsett om det till exempel är högerextrema, vänsterextrema, militanta veganer eller anarkister. Den sortens extremism som får vissa människor att rättfärdiga sina ibland horribla handlingar. Extremism som blandar ihop sak och person, och gör det till samma sak.

Nu är det upp till oss att visa att vi är för öppenhet och mot all form av extremism. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att AUF (arbetarpartiets ungdomsförbund) kan återta sitt Utöya, hedra dem som dödats och återfå sitt sommarparadis.

Det blev en bok

Oavsett hur intressant det är att vara i Visby under Almedalsveckan är det ofantligt skönt att komma hem. Jisses vad folk överallt!

Efter debatten om livsmedelsproduktion i Sverige begav jag mig ut i vimlet för att bland annat teckna upp mig på en prenumeration på tidningenFokus.

När jag tog ett svep förbi biblioteket ser jag plötsligt Patrik Sjöberg stå där, redo att signera böcker. Det är klart jag måste ha en bok! Det skrev jag ju senast i morse. Sagt och gjort. Så nu är jag ägare till "Det du inte såg".

Skall vi ha livsmedelsproduktion i Sverige?

Landade i LRF-ladan och lyssnar på en debatt om vi skall ha livsmedelsproduktion i Sverige. Det är intressant att lyssna på olika politiska och affärsmässiga alternativ.

Landsbygdsministern berättar sitt perspektiv. Om hur han tror på matlandet Sverige, och att vi bör försöka exportera mera. Allt bygger på lönsamhet och han säger att han gärna jobbar för likvärdiga regler. Något som jag personligen hade tyckt vara trevligt. Konsekvenserna blir att vi i Sverige inte konkurrerar på lika villkor, med bland annat högre kostnader för bättre djurskydd. Något som vi ju alla är för!

Chefen för ICA berättar hur man numera ursprungsmärker med flaggor och pratar om detta som en långsiktig fråga. Han säger också att kunderna inte gör så stor skillnad mellan ekologiskt och närproducerat.

MP:s Åsa Romson har även hon deklarerat vikten av livsmedelsproduktion för ett öppet landskap. Hon anser att den ekologiska produktionen är ett nyckelsteg. Hon efterlyser också information. Information om vilka förhållanden den danska grisen lever under jämfört med den svenska. Bra att lyfta detta!

Helena Jonsson representerande LRF pratade även hon om vikten av att föra vidare traditionen och kunskapen av att bruka marken. För att kunna bruka marken krävs kunskap och utbildade lantbrukare. Dessa lantbrukare måste få samma spelregler som producenter i andra EU-länder. En mycket viktig fråga.

Hälften av den ekologiska matmarknaden i Sverige är importerad. Här finns en marknad , men konsumenterna måste vara beredda att betala för det.



- Posted using BlogPress from my iPhone