Retoriska grepp

Jag håller på att plugga in lite retorik nu under sommaren. Vi svensklärare på skolan tycker att det kan vara bra att jobba lite mera med detta, och nu letar jag olika metoder i intressanta böcker. När man är "inne i" något så blir man som bekant också mer uppmärksam på hur ens omgivning ser ut/beter sig.

I veckan har jag irriterat mig på Tommy Gardells inlägg på socialdemokraternas ledarsida i GT. Han har via olika retoriska begrepp tydligt anklagat den borgerliga majoriteten för att med berått mod och illvilja vilja ta bort "bussiga kortet" på ön. Eva Bofride på ledarsidan för Gotlänningen har replikerat föredömligt. Jag skall försöka mig på en liten analys av hans retoriska grepp...

1. "Det är ett första steg, för nästa steg enligt den borgerliga strategin är att inom kort ta bort Bussiga kortet även på landsbygden." Detta är ett klassiskt exempel på fågelskrämman. Skribenten konstruerar ett felaktigt argument som han tillskriver motståndarsidan för att man lätt skall kunna attackera den.

2 " Den slutsats jag drar av borgarnas argument för att ta bort Bussiga koret är att ungdomar har gott om pengar, de är lata som inte går eller cyklar och de förstör bussarna." Här kan man tala om slutsats utan bevis. Skribenten försöker få läsarna att acceptera en förutsättning om om den var bevisad.

3. "Borgarna tänker inte ens låta fullmäktige diskutera och besluta i frågan utan tekniska nämnden tar beslutet själva." En hund begraven kan man kalla detta. Att insinuera en komplott.

4. "Vi socialdemokrater kommer givetvis att kräva att Bussiga kortet skall vara kvar, som det är idag, men den striden lär vi tyvärr förlora för centerns Kjell Skalberg och hans borgerliga kompisar har bestämt sig för att Bussiga kortet skall bort till vilket pris som helst." Ett tydligt argument till folket där man vädjar till folket intressen och känslor. Samtidigt är det ett argument till människan där Tommy Gardell misstänkliggör den borgerliga majoriteten i Tekniska Nämnden och får dem att framstå som ondsinta ledamöter som bara vill göra det svårt för ungdomar.

Behöver jag tillägga att jag anser att det är tomma argument utan substans. Han använder många retoriska grepp, men de blir mest anklagande. Han kanske behöver gå en kurs till, Tommy.

Besparingsförslag

Jag gillar Eva Bofrides ledare som hon skriver i GT. De är nyanserade och hon har ett bra perspektiv på saker och ting tycker jag. Idag skriver hon, med anledning av söndagens föräldraupprorsprotest att:
"Kan vi fokusera på lösningarna, att hitta alternativ till att spara på barnen, då skriver jag också under. Men inte så länge man kör med slagord som "Vem vågar föda barn på Gotland?" och beskriver barnsomsorgen på Gotland som ren förvaring och parkering av barn."

Jag håller med henne att det är bra att fokusera på lösningar, även om det är svårt att hitta var man kan plocka pengar till barn och skola. Att som Håkan Eriksson, föreslå att man skall sälja Lövsta Landsbygdsgymnasium samt spara in på underhållet av enskilda vägar, tycker jag är lite som att pinka i byxorna. Det värmer en liten stund. Och skall vi verkligen avveckla en av kommunens bassysselsättningar, jordbruket?

Vi har en bra barnomsorg på Gotland, det står jag för. Jag är konsument av barnomsorg sedan flera år. Det som gör mig nervös är de till synes planlösa hugg och besparingar som nu planeras inom skolan. Det är viktigt att eventuella besparingar görs med sans och vett samt att de verkligen motsvarar elevminskningarna och inte försämrar den bra skola som vi har.

För vill vi ha fler medborgare på Gotland, och det vill vi ju, då skall vi marknadsföra vår barnomsorg och skola. Det är inte pensionärerna vi skall locka hit, det är barnfamiljerna! Det ligger en fara i att avrusta och nedrusta skolan idag. Vad gör vi om några år när barnantalet ökar igen? Är vi redo då? Eller säger vi, hoppsan, vart kom alla barn ifrån?

Så tillbaka till det som Eva efterlyste i sin krönika. Konkreta förslag på besparingar. Jag tror kommunen skulle må bra av att se över systemet med internhyror. Jag har nämnt det förut, men varje gång fått på tafsen av de som anser sig veta bättre. Ja, det är ett sätt att få en prislapp på kommunens lokaler. Men jag anser att den prislappen ofta är felsatt, och att det här systemet med "KalleAnka-pengar" som man flyttar mellan förvaltningarna inte fungerar. Till exempel betalar man i internhyran för periodiskt underhåll. Men samma periodiska underhåll sker inte i den omfattning det bör, lokaler förfaller osv.

Ett lysande exempel på hög hyra är "gamla" Fardhem skola. Där betalade man hyra för de "gamla" skolhusen, men något periodiskt underhåll skedde inte under alla år jag kände till. Dessutom skrev kommunen ett horribelt högt hyreskontrakt för en paviljong, en hyra som man sedan hade som orsakt till att lägga ner Fardhem för att skolan var för dyr. Det här är historia nu, men exempel på hur man kan spara pengar.