Mitt första majtal

Om jag hade hållit ett tal idag, skulle det ha handlat om mod.

Det skulle ha handlat om mod att förändra den antika funktion som kallas för LAS. LAS har i dagens samhälle överlevt sig själv. Den var bra när den infördes, det behövdes anställningstrygghet på arbetsmarknaden, men samhället förändras och lagstiftningen har inte hängt med.

Idag jobbar man inte 40 år på samma arbetsplats. Idag har vi en dynamisk arbetsmarknad där utveckling borde premieras. Där det borde premieras att man vill något, och att man vågar prova olika arbetsområden och arbetsuppgifter. LAS har inte hängt med. LAS är en kvarleva från ett industrisamhälle som inte längre existerar. Därför bör den förändras. Det har Centerpartiet mod att göra. Vänster vrålar stopp! Rör inte vår LAS! Livrädda för förändring klamrar de sig fast vid en relikt från 1800-talets industrisamhälle.

Det som sker med dagens LAS är att utveckling bromsas. I tex. Gotlands Kommun är det idag omfattande varsel lagda inom barnomsorg och skola. Kommunals medlemmar är värst drabbade. Ett 100-tal har fått besked om varsel. Dagar har räknats (och räknats fel) och varsel har fått tas tillbaka och getts till nya personer. I den här soppan är det LAS som gäller. Det handlar enbart om anställningstid i Gotlands Kommun. Det handlar inte om personkännedom, om kunskap i yrket, om erfarenhet, om trygghet för de barn och elever som personalen arbetar med. Det handlar enbart om LAS. Många av mina vänner i 40-års åldern har fått tråkiga besked de senaste veckorna. Kompetenta personer med en otrolig erfarenhet och vilja till utveckling. Men eftersom det handlar om anställningstid, LAS, så blir det de som får gå.

Därför säger jag att vi måste ha mod att förändra! Det är klart att det skall finnas anställningsskydd. Självklart. Men när systemet har blivit ett hinder i sig - då är det dags att våga förändra. Då är det dags att skrota det som uppenbarligen inte fungerar och skapa något nytt som är anpassat till dagens samhälle och som inte missgynnar de yngre på arbetsmarknaden.

Ha mod att se över LAS! Det är inte så läskigt som ni tror!

Det här skulle jag ha sagt, om jag hade talat idag.

Besparingsförslag

Jag gillar Eva Bofrides ledare som hon skriver i GT. De är nyanserade och hon har ett bra perspektiv på saker och ting tycker jag. Idag skriver hon, med anledning av söndagens föräldraupprorsprotest att:
"Kan vi fokusera på lösningarna, att hitta alternativ till att spara på barnen, då skriver jag också under. Men inte så länge man kör med slagord som "Vem vågar föda barn på Gotland?" och beskriver barnsomsorgen på Gotland som ren förvaring och parkering av barn."

Jag håller med henne att det är bra att fokusera på lösningar, även om det är svårt att hitta var man kan plocka pengar till barn och skola. Att som Håkan Eriksson, föreslå att man skall sälja Lövsta Landsbygdsgymnasium samt spara in på underhållet av enskilda vägar, tycker jag är lite som att pinka i byxorna. Det värmer en liten stund. Och skall vi verkligen avveckla en av kommunens bassysselsättningar, jordbruket?

Vi har en bra barnomsorg på Gotland, det står jag för. Jag är konsument av barnomsorg sedan flera år. Det som gör mig nervös är de till synes planlösa hugg och besparingar som nu planeras inom skolan. Det är viktigt att eventuella besparingar görs med sans och vett samt att de verkligen motsvarar elevminskningarna och inte försämrar den bra skola som vi har.

För vill vi ha fler medborgare på Gotland, och det vill vi ju, då skall vi marknadsföra vår barnomsorg och skola. Det är inte pensionärerna vi skall locka hit, det är barnfamiljerna! Det ligger en fara i att avrusta och nedrusta skolan idag. Vad gör vi om några år när barnantalet ökar igen? Är vi redo då? Eller säger vi, hoppsan, vart kom alla barn ifrån?

Så tillbaka till det som Eva efterlyste i sin krönika. Konkreta förslag på besparingar. Jag tror kommunen skulle må bra av att se över systemet med internhyror. Jag har nämnt det förut, men varje gång fått på tafsen av de som anser sig veta bättre. Ja, det är ett sätt att få en prislapp på kommunens lokaler. Men jag anser att den prislappen ofta är felsatt, och att det här systemet med "KalleAnka-pengar" som man flyttar mellan förvaltningarna inte fungerar. Till exempel betalar man i internhyran för periodiskt underhåll. Men samma periodiska underhåll sker inte i den omfattning det bör, lokaler förfaller osv.

Ett lysande exempel på hög hyra är "gamla" Fardhem skola. Där betalade man hyra för de "gamla" skolhusen, men något periodiskt underhåll skedde inte under alla år jag kände till. Dessutom skrev kommunen ett horribelt högt hyreskontrakt för en paviljong, en hyra som man sedan hade som orsakt till att lägga ner Fardhem för att skolan var för dyr. Det här är historia nu, men exempel på hur man kan spara pengar.

Dålig tajming på "listbesked"

Gotlands kommun håller just nu på att förhandla om uppsägning av ett drygt 100-tal personal inom barnomsorg och skola. De flesta som berörs är inom kommunals område, och jobbar både i barnomsorg och skola. Resterande är pedagogisk personal och jobbar främst inom skolan.

Förhandlingarna har dragit ut på tiden, men nu har kommunen och kommunal kommit så långt som att en lista på 100 personal skall offentliggöras på måndag. 100 personer som "kan komma att sägas upp". Personerna kommer att uppmanas kontrollera sin anställningstid extra noga, för att rätt LAS-tid skall kunna räknas. Allt detta enligt dagens Gotlands Allehanda.

Det är olyckligt att beskedet om beslut kommer just idag. Och att beskeden till medarbetarna kommer på måndag. Skolorna går på påsklov idag, och det finns även personal inom kommunals område som har uppehållslön, och således även har påsklov.

Likadant var det innan sportlovet, då beskedet om vem som var övertalig på arbetsplatsen kom dagen innan lovet.

Det är olyckligt att man inte har bättre tajming med detta. Att personal går hem med en knut i magen av oro för vad som eventuellt kommer att ske nästa vecka är inte bra. Att personal går och väntar på telefonsamtal där de skall få besked att de står med på "100-listan" är absolut inte bra. Det borde man ha tänkt på både från fackets sida och från kommunens.

Som huvudskyddsombud på min arbetsplats skall jag i alla fall tala om vad jag tycker för berörda parter.

Gasa och bromsa

När konjukturen går ner måste man bromsa utgifterna. Men ändå gasa såpass att inte inkomsterna minskar för mycket. Det är denna balans Gotlands kommun försöker sig på just nu.

Därför blir jag, liksom Eva Bofride, bekymrad när jag läser i Gotlands Tidningar att det är för många barn på Gotland just nu. Alla som vill kommer inte att få plats i förskolan i höst. Barn- och Utbildningsnämnden biter sig själva i svansen om man inte tar in de barn som behöver barnomsorg. Detta av två orsaker.

För det första så kan föräldrar som har barn i barnomsorg arbeta. Gotland är just nu i stort behov av skatteintäkter från arbetande föräldrar. Föräldrar som inte arbetar betalar mindre skatt vilket ger mindre intäkter, vilket gör att fler varslas i kommunen, vilket ger färre barnomsorgsplatser, vilket ger färre vuxna som arbetar....osv.

För det andra skickar det extremt dåliga signaler till de som eventuellt funderar på att flytta hit. Budskapet just nu verkar vara: Välkomna till Gotland! Vi vill gärna att du flyttar hit, men just nu har vi lite tight om plats i barnomsorgen, och det börjar bli lite många barn per vuxna... och i skolan drar vi också ner... Men du är välkommen hit!

Man häpnar!

Det är nu dags för regeringen att titta närmare på hur kommunerna faktiskt har det. Det diskuteras hjälp och stöd till företag som SAAB och Volvo. Men borde det inte diskuteras mer hur man kan stötta upp kommunerna innan hela den offentliga sektorn kollapsar?

Intensiv tid

Det är intensivt nu, och bloggandet har fått stå tillbaka. Det är fortfarande de nationella proven i svenska som upptar mycket av min tid. Jag har rättat 67 st. läsförståelseprov och nu är det dags att börja titta på uppsatserna. Gissa om det kommer att ta tid...?!

Dessutom är det nu i veckan som antalet varsel kommer att bli offentligt. På onsdag räknar vi med att få besked av chefen hur många som berörs på jobbet. Oron är påtaglig. Någon jag pratade med sa att det finns de som jobbat 15 år i kommunen som får gå. Jag har jobbat 13 år. Frågan är hur man ser på behörighet, och på kontinuitet som det så vackert heter.

Här är ett solklart fall där LAS kan slå fullständigt fel. LAS innebär att du får tillgodoräkna dig samtliga år du jobbat i kommunen, inte bara de år du jobbat som lärare. Jag får alltså tillgodoräkna mig de år jag jobbat i städet på vårdcentralen, och de år jag jobbat i hemtjänsten. Även om det jobbet inte har det minsta att göra med mitt arbete som lärare. Däremot får kollegor som jobbat på fastlandet som lärare innan de kom hit inte tillgodoräkna sig detta. Skumt och fel.

Går man rakt efter LAS kommer alla vi som är i 40-årsåldern att stå utan jobb, medan de som är 50-65 jobbar kvar. Hur blir det då om 10 år? Smart? Not.

För egen del så står mitt hopp till att jag ändå lyckats skrapa ihop några arbetsår nu. Och så får jag ju räkna hemtjänsten också... Dessutom är jag väldigt glad att jag tagit min examen nu, och har rätt poäng på pappret för det jobb jag gör. Allt lär räknas. Och på onsdag vet vi hur det ser ut för oss lärare.

I barnomsorgen kommer också personal att sägas upp. Något jag tycker är fullständigt fel. Att ha färre personal på fler barn gör mig djupt orolig. Att bli sedd och vara trygg när man är liten borgar för harmoniska barn och ungdomar när de blir äldre.

När det gäller besparingsförslag i kommunen så har jag mailat chefen för barn- och utbildningsförvaltningen att jag tycker man kan lägga ner ITC (IT-centrum) och spara pengar där. Det är en hel uppsats, vad jag tycker om dem, så jag återkommer om detta i ett senare inlägg.

Tvära kast

De senaste dagarna har det varit tvära kast och snabba beslut på jobbfronten. Min ursprungliga plan har varit att gå och glassa här hemma hela hösten och mysa med yngsta dottern på deltid. På andra halvan av min tid skulle jag skola in på dagis och plugga.

Nu dök det upp andra alternativ. Helt plötsligt fick vår rektor tjänst på annan skola. Vår biträdande rektor blev tillförordnad och det behövdes en ny biträdande. Det jobbet gick till en kille som har haft hand om intensivkurser för elever, så då blev hans post ledig. Och den blev jag erbjuden...

Så att få chansen att jobba i intensivkurser med svenska och engelska med elever i små grupper mellan kl.8.30 - 11 varje dag ville jag inte låta gå till spillo. Under villkoret att jag får fortsätta med det efter jul så har jag helt plötsligt tackat ja till att börja jobba! Ungefär 50%! Redan den 1:a september!

Tvära kast! Så nu måste jag lösa yngsta dotterns omsorg innan jag skolar in på dagis. Men det skall nog gå bra. Mormor har lovat ställa upp. Sen tror jag nog farmor vill rå om henne lite också. Och att jobba mellan 7.30 till 11 på dagarna är ju ganska lagom - eller hur?