Vad är en enskild väg värd?

I morgon är det sammanträde med Tekniska nämnden igen. Jag har inte varit med på ett tag på grund av semesterresan, men nu är det dags.

Det är stora beslut som skall tas i morgon. Ett handlar om huruvida det skall vara parkeringsavgifter i Visby, hela, delar av, eller inte alls under året. Utredningar har gjorts, som inte varit av bästa kvalitet, och synpunkterna har varit många. Nu hoppas jag det finns ett ordentligt underlag till beslut i morgon. För finns det inte ett genomarbetat sådant så tycker jag inte att man skall ta beslut.

Ett annat beslut som skall upp på bordet är om regionen skall sluta att snöröja de enskilda vägarna utan statsbidrag - för att spara 1.6 miljoner (om jag inte minns fel). Det låter ju inte som ett komplicerat beslut kan man tycka, om man inte har sett kartan över alla dessa vägar. Vi fick den på mailen för ett tag sedan, och det är många vägar på ön som är enskilda utan statsbidrag.

Frågan man kan ställa sig är om det är regionens ansvar att snöröja för någons privata väg? Ja, det är det. För det är ofta inte bara en privat väg. Det kan vara en väg som leder ner till havet, till någon strand där någon vill vandra. Eller till en skog dit någon vill göra en utflykt. Om regionen frånsäger sig alla åtaganden på dessa vägar har de som bor vid dem rätt att sätta upp skyltar som förbjuder andra att köra där. De kan sätta upp bommar som hindrar folk från att ta sig fram till skogen, stranden, ängen - eller vad det vara må. Vill vi ha det så?

Det regionen också gör, om man frånsäger sig ansvaret, är att man tar sin hand från landsbygden. Det bor faktiskt folk vid dessa vägar. Det är familjer med barn som skall med skolbussen. Hur blir det på vintern? Det är gamla människor som kanske bott hela sitt liv i samma hus, och som nu vill bo kvar, men behöver hemtjänst. Hur blir det för dem?

Är det här en rättvis fördelning av regionens resurser? Vi inom Centergruppen tycker absolut inte att det är det. Att täcka kostnaden för att införa bussiga kortet i stadstrafiken genom att ta bort vinterväghållningen på de enskilda vägarna utan stadsbidrag är ett slag i ansiktet på alla som bor på landsbygden.

Hela Gotland skall leva. Inte bara delar. Jag hoppas Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har förstånd nog att inse konsekvenserna av ett eventuellt beslut, och att det därför inte tas något beslut om detta i morgon.

Jag lär återkomma.

Skolan under luppen

Maciej Zaremba har inlett en ny artikelserie i DN idag. En serie om en skola i förfall, och med frågor om vad det egentligen var som hände längs med vägen. Vägen från den allmänna folkskolans införande via kommunalisering och friskolereform till den nya läroplanen som träder i kraft i höst.

Det finns nog inget som så många har så mycket synpunkter på som skolan. Jag tycker också man har rätt att ställa krav som förälder på att den skall fungera. Men det kräver också en tydlig, pedagogisk och kompetent ledning av verksamheten. Att som i reportaget laborera med rektorer (somliga utan kunskap om området de är satta att leda) är helt förkastligt. Att rektorerna är utbildade inom sitt gebit borde vara lika självklart som att lärarna är det. Du skall ha kompetens för det du gör. Punkt.

Zaremba tar upp många orsaker till olikheterna och det han menar är nedrustning av den svenska skolan i sin artikel, bland annat detta: "Efter kommunaliseringen blev skolan lovligt byte för gnidiga budgetchefer. Fattas det pengar till sophämtningen? Vi höjer hyran för gymnastiksalen! Mellan 1991 och 1995 fick Sveriges skolor 850 miljoner kronor i hyreshöjning. Samtidigt sjönk anslagen till undervisningen med fem gånger så mycket (fyra miljarder)". Jag undrar om det stämmer, men förutsätter samtidigt att det gör det, annars skulle han inte ha skrivit det. Det är mycket pengar. Och ändå bedrivs skolverksamhet många gånger i lokaler som aldrig skulle accepteras som lämplig arbetsmiljö av andra vuxna. Slitna stolar som gör revor i strumpbyxorna. Bord från 80-talet. Cementväggar som såg färg för 20 år sedan. Jag har försökt gräva i det här med internhyror på Gotland, men inte kommit långt. Det verkar vara ett omhuldat system och de som försvarar det är mycket pålästa. Det är inte jag. Jag har bara känslan av att hyreskostnaden är en mycket stor del av skolans utgifter. Och det fungerar ju inte som argument. Hur kan friskolor husera i fräschare lokaler än de kommunala, med samma medel? Det måste ju bero på något? Jag misstänker overheadkostnaderna. De tror jag bitvis är stora inom den kommunala skolan. Fast återigen är det ett antagande från min sida. Inga fakta.

Jag är sällan för förstatligande, men i detta fall undrar jag snart om det inte är bäst - just ur likvärdighetssynpunkt - att staten övertar ansvaret för skolan. Jag tycker inte att det utesluter friskolor, de är nödvändiga ur konkurrenssynpunkt och jag har en stark tro på det fria skolvalet, men jag tror att likvärdigheten inom svenskt skolväsende skulle öka om staten återtog hela ansvaret för skolan.

Jag kom ut som nyexad lärare i januari 1997. Samtidigt pressades stora elevkullar igenom skolan på Gotland. Babyboomen skulle passera. Det var trångt i lokalerna, men det skulle sparas. Det blir bättre hörde vi, när det blir färre i årskullen blir det mer plats. Och vi höll elevsamtal i korridoren, och lyssnade på elevernas läsning i densamma - eftersom bristen på grupprum eller ett ledigt rum överhuvudtaget - var skriande. Fast det blev aldrig bättre kändes det som. När eleverna blev färre och vi borde få bättre plats skulle det i stället sparas in. Och sparas in. Ända sedan jag börjat som lärare har det legat besparingar på skolan. Somliga år har det påbjudits inköpsstopp. Det har inneburit att vi inte kunnat köpa in material till undervisningen. Skolböckerna har varit slitna, eleverna har inte fått arbetsböcker att skriva i utan har fått anteckna i sina skrivhäften. Böckerna skall ju ärvas.

På senare år har det satsats mycket på IT i skolan och i undervisningen. Men ändå ligger vi hjälplöst efter, mot vad eleverna har tillgång till hemma. Skolan borde ju ligga i framkant kan man tycka, rent teknologiskt. Tänk att kunna ha en interaktiv tavla i varje klassrum, och fler fungerande bärbara datorer. Då skulle jag kunna jobba annorlunda rent pedagogiskt, men det är och förblir en dröm. Prioriteringar får jag höra. Prioriteringar. Vad skall man prioritera mellan? Teknik eller personal? Datorer eller vuxna i skolan?

Zaremba har i sin artikel intervjuat en föredetta rektor med 23 års erfarenhet som i mitt tycke har mycket sunda tankar kring de förändringar som varit (och är); "Det lät så fint med ”lagarbete”. Ja, i ett lag är det lättare för den late att dölja sin okunnighet. ”Temaarbete”? Också tveksamt, säger Olsson. Lärare är inte utbytbara hur som helst. Det är faktiskt ett konstnärligt yrke". Här instämmer jag, delvis. Grupparbete är bra ibland, men som lärare och pedagog måste man vara observant för att det är oerhört lätt för den late, eller den som har svårt, att dölja vad han eller hon inte kan och inte gör. Därför måste man också ha individuellt arbete, för att mäta var och ens kunskap.

Läraryrket är ett konstnärligt yrke. En profession. Därmed inte sagt att alla som tagit sig igenom lärarhögskolan är lämpliga att utföra professionen, ett fåtal passerar utan att vara lämpliga, med det är oftast dessa man hör talas om. Här har enligt min mening utbildningsanordnarna fegat ur. Upplevs en person som direkt olämplig skall man inte heller examineras. Jag vet flera fall där detta har skett, trots att klasskamraterna lyft sina farhågor till skolledningen. Det är fegt, och orätt mot samtliga inblandade att inte ta sitt ansvar som utbildningsanordnare.

Lärarlegitimation är ett steg i rätt riktning mot en höjd kompetens i skolan. Det är klart man skall undervisa i det man har utbildning i! Under hela min aktiva lärartid har jag utbildat och fortbildat mig. Ju mer jag läser ju mer inser jag att jag inte skulle kunna undervisa utan utbildning. Det är inte bara att ställa sig i klassrummet och gå igenom litteraturhistorian eller de oregelbunda verben. Samtidigt måste du ha koll på vad Lisa och Pelle gör, och lägga på minnet att du skall prata med Kalle som inte ser ut att må bra, och komma ihåg att ge anteckningar till Gustav som har dyslexi, och få Elin att våga säga något i helklass.

Jag tycker det är bra att belysa det som inte fungerar inom den kommunala skolan. Samtidigt skall man vara medveten om att det på många håll görs mycket bra. De flesta skolor, rektorer och lärare gör ett otroligt bra jobb med små medel. Det är lätt att en ensidig bild ges. Till exempel pekar skolinspektionen enbart på det negativa när de är ute och inspekterar. Inget om det positiva. Stefan Nypelius hade en motion om det på Centerns Distriktsstämma här på Gotland. Att man skall ändra i skolinspektionens uppdrag, och mer utgå från det som är bra. Det är att välja att se att glaset är halvfullt istället för halvtomt. Det är bättre med uppmuntran istället för skäll.

För övrigt anser jag att man även kan centralisera rättningen av de nationella proven. Det skulle skapa en mer likvärdig bedömning över hela landet samt avsevärt öka lärarnas möjlighet till att ägna sig åt kvalificerad undervisning istället för veckor av rättning.

Dagens bästa aprilskämt

Här kommer en kopia av dagens bästa aprilskämt, som kom via mail från planansvariga i FG86. Jag hade äldsta dottern på kroken, när mannen påminde henne om att det är 1:a april.

Hej.

Ornitologer har hittat 2 fågelbon på 11-manna och 1 bo på 7-manna i Fardhem.
Det är den utrotningshotade fågeln backhök som grävt sina bon på planerna.
Naturskyddsföreningen ska försöka flytta på dem, lyckas inte det finns
det risk för att vi inte kan använda planerna innan sommaren då fågelungarna
beräknas vara flygfärdiga.
Återkommer när vi vet mer.

Jag har pratat med Maud

Jag har pratat med Maud. Eller pratat och pratat, hon var på vår distriktsstämma i lördags och då passade jag på att ställa en fråga - som hon svarade på. Under valrörelsen lovade Maud att om Alliansen vann skulle hon sätta sig ner med parterna och diskutera lönerna inom vården med både arbetsgivarna och facken.

Min fråga var hur det har gått. Vårdförbundet uppvaktade regionfullmäktigeledamöterna vid senaste sammanträdet, inför avtalsrörelsen. Mauds svar är att samtal är på gång. Hon har redan träffat arbetsgivarparten och nu väntar fackförbunden.

Det är bra. Jämställdhet är ett av de områden som Centerpartiet valt ut att jobba med. Då är det bra att det inte bara blir ord, utan även handling. Sen kan det å andra sidan vara bra om man talar om vad man gör också, så att det blir känt för dem det berör.

Politik tar tid

Politik tar tid. Ibland längre tid än man tänkt. I december lade jag en interpellation i fullmäktige där jag frågade hur ordföranden i Barn- och Utbildningsnämnden tänkte agera för mera jämställda löner inom förvaltningen. Tex. så tjänar en manlig grundskolelärare 2155 kr mer än en kvinna i genomsnitt, och männens medellön totalt är 2106 kr högre än kvinnornas. Ja, det beror säkert på flera olika faktorer, men jag vill veta.

Interpellationen lade jag i december. I januari var det inget sammanträde med regionfullmäktige. I februari var jag bortrest så då blev interpellationen bordlagd. Och nu i mars är Britts Benzler frånvarande, så interpellationen blir bordlagd igen. Nästa sammanträde är i april, och då hoppas jag att vi båda kan vara där så diskussionen kommer upp på bordet.

Det som är bra med att det tagit tid är att lönerevisionen inom buf då är igång och förvaltningen har en mycket reell chans att påverka lönesättningen, om det är så att det verkligen råder en löneskillnad baserad på kön.

Hur som helst ser jag fram emot vad man ämnar göra för att fler män skall börja jobba inom familjedaghem och förskoleklass. För där fanns inte ens några män att jämföra löneförhållanden med...

Att hålla med en vänsterpartist

Det hör inte till det vanligaste att jag håller med en vänsterpartist. Nu och då tycker jag att tex. Brittis Benzler som är kommunalråd här på Gotland har vettiga åsikter, speciellt då i skolfrågor och frågor som rör barn och unga. Men ganska ofta kan jag konstatera att vi står på motsatt sida.

Ikväll när jag sitter och scannar av dagens nyhetsflöde i den digitala världen finner jag att jag sympatiserar med inte bara en vänsterpartist, utan två. I Svenska Dagbladet skriver Kent Persson och Jens Holm att de tycker att man inte skall satsa på att bygga 10 nya kärnkraftverk innan man vet hur slutavfallet skall förvaras. Jag håller med. Jag håller också med i deras slutkläm att "Det är dags att inse att den gammalmodiga kärnkraften har passerat bästföredatum. Sverige har utmärkta förutsättningar för att kraftigt bygga ut den förnybara energin, avveckla kärnkraften, och att energieffektivisera. Låt oss göra det. "

Centern gjorde upp med de andra borgerliga partierna i engergiuppgörelsen, och även om man fick med många krav tycker jag att man inte skulle ha vikit ner sig på frågan om kärnkraften. På Centerpartiet.se kommenterar Maud Olofsson och Andreas Carlgren det som hänt i Japan, samt Centerns del i energiuppgörelsen;

"I energiöverenskommelsen var Centerpartiet drivande i att stärka och öka säkerheten kring våra kärnkraftverk. Centerpartiet var också pådrivande när det gäller att minska Sveriges beroende av kärnkraft. Därför satsar Sverige stort på att bygga ut de förnybara energikällorna. På sikt anser Centerpartiet att kärnkraften bör fasas ut, eftersom det rör sig om en icke-förnybar energikälla som dessutom är förknippad med stora risker. Centerpartiet anser inte att kärnkraften är ett långsiktig hållbart alternativ till vår energiförsörjning"

Det är en början. Men det räcker inte. Vi skall inte satsa på kärnkraft i Sverige. Vi skall avveckla kärnkraften och satsa mer på våra förnybara energikällor! Visa lite handlingskraft nu!

Om sannolikhet