Det går liksom i omgångar det där. Barnens tillväxt. Ett tag står det still, som när sonen var runt 1-meters strecket. Sen sa det bara poff och han hoppade över en storlek - direkt till 110. Nu är det nästan 116 som gäller.
För att inte tala om fötterna. Helt plötsligt blev det ju vår, och då kan man ju inte ha vinterstövlar. Ja, jag vet att jag borde veta att våren kommer varje år, men det kom ju lite plötsligt. I år också. Så efter provande i morse inser jag att det är dags för skoinköp.
Dottern klagar också. Gympaskorna klämmer. Suck!
Jag har en mätsticka som smarta jag inköpt för att mäta fötter. Sen kan man köra ner den i skon och se om de passar. Den lägger automatiskt till 1.5 cm så att det finns tillväxtmån för barnafötter, och det är ju jättebra. Men det är här min hjärna spårar ur. Jag har jättesvårt för att jämföra fötter med skor. Om nu skorna bara är 1 cm i tillväxt mån - hur långa skall de vara då? Kan jag skylla på förkylningen? ...;)
Efter en koll på vinden i alla miljontals kassar med arvegods kan jag konstatera att det inte finns fler skor i rätt storlek så det bär av till skoaffären i eftermiddag. Det blir dyrt... Så Maud - jag behöver barnbidraget - även om jag tjänar över 20.000 kr/mån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar