Avvecklingen och nedläggningen av äldsta dotterns skola fortsätter. I går kväll var det ett föräldramöte i den lokala bygdegården. Uppslutningen var god och det var både föräldrar, nuvarande och blivande personal samt två rektorer närvarande.
Rektorerna presenterade kort sina skolor - de skolor våra barn skall gå i när höstterminen börjar. De verkar jättebra och jag är övertygad om att båda skolorna blir bra för barnen. Men stämningen var stundtals hätsk, upprörd och ilsken.
Nedläggningen av skolan är en lång historia. Den börjar för 15 år sedan, och jag skall inte dra hela historien, för det är mycket upprörda känslor i botten som inte skall röras upp. Stundtals har debatten inte nått ovanför sandlådenivån. Men faktum är att många i upptagningsområdet har känt sig motarbetade av kommunens politiker och tjänstemän. Och nu är det slutgiltiga beslutet taget. Spiken är islagen i kistan.
Någonstans i processen kom av någon anledning till ett beslut att eleverna i vårt upptagningsområde skall tillhöra två olika skolor. Delningen sker rent geografiskt vilket gör att klasser splittras till hösten. Sorgen och ilskan är stor hos vissa. Helt förståeligt. Dotterns bästa kompis skall som enda tjej i klassen gå till en annan skola. Bara för att hon bor där hon bor. På skolan där min dotter skall gå finns det inte plats enligt rektorn. Det här handlar inte om att den ena skolan är bättre än den andra, det handlar om vänskapsrelationer, det handlar om att i alla fall få ha EN kompis med sig till den nya skolan. Jag tycker det är för jävligt på ren svenska. Det borde kunna göras undantag i ett sånt här fall.
Processen går nu vidare med att eleverna skall få besöka sina nya skolor, många besök är inplanerade under våren, och det är bra. Det är viktigt att våra barn får en bra start och att de kommer in bra i de klasser som redan finns.
To be continued...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar