Och så mera om LAS

Med risk för att upprepa mig, så drar jag en sväng till med mina åsikter om LAS. I dag uttalar sig globaliseringsrådet på DN debatt om LAS. De skriver följande:

"...Att las reformeras så att kompetenskriteriet får ett större utrymme som sakligt skäl för uppsägning samt att turordningsreglerna avskaffas.
Framtidens arbetsplatser kommer sannolikt att bestå av mindre tjänsteföretag där individens kompetens är den viktiga resursen. Därför måste en modern arbetsmarknadslagstiftning premiera kompetens i större utsträckning än anställningsår samtidigt som samhällets medel för att öka kunskaperna förstärks. Detta gör Sverige mer attraktivt för företag och entreprenörer"

Det sorgliga är att idag är det inte kompetens och specifik kunskap som styr vid uppsägningar. Det är anställningsår hos arbetsgivaren. Och enbart anställningsår. Det är tex. detta som leder till att många föräldrar till barn med behov av särskilt stöd nu är oroliga över vem som kommer att finnas där som stöd för deras barn. En personlig assistent byter man inte ut hur som helst. Eller rättare sagt, nu gör man det, för man går enbart på anställningsår.

Håkan Erikssson ondgör sig i dagens GT över Gotlands Kommuns agerande vid uppsägningar inom barnomsorg och skola. Han skriver:
"Nu kommer flera insändare om hur besparingen på barnskötare, som fungerar som assistenter till barn med särskilda behov i grundskolan, slår. Det handlar om barn som har svårt att hänga med och klara det dagliga arbetet i skolan. ...Det verkar som ett 30-tal sådan assistenter till barn med särskilda behov nu sägs upp och det är tveksamt om barnen får någon ny ledsagande vuxen. .... När jag läser insändarna om konsekvenserna för barnen med särskilda behov, förstår jag att det var barnen som de borgerliga skulle spara på. Nog måste det finnas något annat att spara på, än de skadliga besparingarna på de mest sårbara barnen."

Jag kan bara replikera, att jo Håkan, det var inte meningen att barnen skulle drabbas. Men det här är inte "de borgerligas" fel. Det är turordningsreglerna enligt LAS som gör att man inte kan undanta personer från turordningslistorna. Som det nu är skall den med längst anställningstid jobba kvar. Oavsett om den personen är rätt kvinna eller man för jobbet.

Så snett slår LAS.

Mitt första majtal

Om jag hade hållit ett tal idag, skulle det ha handlat om mod.

Det skulle ha handlat om mod att förändra den antika funktion som kallas för LAS. LAS har i dagens samhälle överlevt sig själv. Den var bra när den infördes, det behövdes anställningstrygghet på arbetsmarknaden, men samhället förändras och lagstiftningen har inte hängt med.

Idag jobbar man inte 40 år på samma arbetsplats. Idag har vi en dynamisk arbetsmarknad där utveckling borde premieras. Där det borde premieras att man vill något, och att man vågar prova olika arbetsområden och arbetsuppgifter. LAS har inte hängt med. LAS är en kvarleva från ett industrisamhälle som inte längre existerar. Därför bör den förändras. Det har Centerpartiet mod att göra. Vänster vrålar stopp! Rör inte vår LAS! Livrädda för förändring klamrar de sig fast vid en relikt från 1800-talets industrisamhälle.

Det som sker med dagens LAS är att utveckling bromsas. I tex. Gotlands Kommun är det idag omfattande varsel lagda inom barnomsorg och skola. Kommunals medlemmar är värst drabbade. Ett 100-tal har fått besked om varsel. Dagar har räknats (och räknats fel) och varsel har fått tas tillbaka och getts till nya personer. I den här soppan är det LAS som gäller. Det handlar enbart om anställningstid i Gotlands Kommun. Det handlar inte om personkännedom, om kunskap i yrket, om erfarenhet, om trygghet för de barn och elever som personalen arbetar med. Det handlar enbart om LAS. Många av mina vänner i 40-års åldern har fått tråkiga besked de senaste veckorna. Kompetenta personer med en otrolig erfarenhet och vilja till utveckling. Men eftersom det handlar om anställningstid, LAS, så blir det de som får gå.

Därför säger jag att vi måste ha mod att förändra! Det är klart att det skall finnas anställningsskydd. Självklart. Men när systemet har blivit ett hinder i sig - då är det dags att våga förändra. Då är det dags att skrota det som uppenbarligen inte fungerar och skapa något nytt som är anpassat till dagens samhälle och som inte missgynnar de yngre på arbetsmarknaden.

Ha mod att se över LAS! Det är inte så läskigt som ni tror!

Det här skulle jag ha sagt, om jag hade talat idag.

Mental kollaps

Efter en ruskigt intensiv vecka är jag supertrött. Med en dag kvar längtar jag intensivt efter en veckas ledighet! Idag avslutades dagen med ett samverkansmöte där övertalighet inför hösten togs upp. Jag klarar mig, för tillfället, men det är ändå jobbigt att diskutera kollegor som får sluta. Upparbetade team som bryts upp och tankar som inte får tänkas klart. Medarbetare som löper risk att bli uppsagda när LAS-snurran stannat. Sorg.

Så ikväll är jag supertrött. Mental kollaps.

Kanske läge för en kvällspromenad i vintervädret? Jag skall fundera på det när barnen somnat.

Intensiv tid

Det är intensivt nu, och bloggandet har fått stå tillbaka. Det är fortfarande de nationella proven i svenska som upptar mycket av min tid. Jag har rättat 67 st. läsförståelseprov och nu är det dags att börja titta på uppsatserna. Gissa om det kommer att ta tid...?!

Dessutom är det nu i veckan som antalet varsel kommer att bli offentligt. På onsdag räknar vi med att få besked av chefen hur många som berörs på jobbet. Oron är påtaglig. Någon jag pratade med sa att det finns de som jobbat 15 år i kommunen som får gå. Jag har jobbat 13 år. Frågan är hur man ser på behörighet, och på kontinuitet som det så vackert heter.

Här är ett solklart fall där LAS kan slå fullständigt fel. LAS innebär att du får tillgodoräkna dig samtliga år du jobbat i kommunen, inte bara de år du jobbat som lärare. Jag får alltså tillgodoräkna mig de år jag jobbat i städet på vårdcentralen, och de år jag jobbat i hemtjänsten. Även om det jobbet inte har det minsta att göra med mitt arbete som lärare. Däremot får kollegor som jobbat på fastlandet som lärare innan de kom hit inte tillgodoräkna sig detta. Skumt och fel.

Går man rakt efter LAS kommer alla vi som är i 40-årsåldern att stå utan jobb, medan de som är 50-65 jobbar kvar. Hur blir det då om 10 år? Smart? Not.

För egen del så står mitt hopp till att jag ändå lyckats skrapa ihop några arbetsår nu. Och så får jag ju räkna hemtjänsten också... Dessutom är jag väldigt glad att jag tagit min examen nu, och har rätt poäng på pappret för det jobb jag gör. Allt lär räknas. Och på onsdag vet vi hur det ser ut för oss lärare.

I barnomsorgen kommer också personal att sägas upp. Något jag tycker är fullständigt fel. Att ha färre personal på fler barn gör mig djupt orolig. Att bli sedd och vara trygg när man är liten borgar för harmoniska barn och ungdomar när de blir äldre.

När det gäller besparingsförslag i kommunen så har jag mailat chefen för barn- och utbildningsförvaltningen att jag tycker man kan lägga ner ITC (IT-centrum) och spara pengar där. Det är en hel uppsats, vad jag tycker om dem, så jag återkommer om detta i ett senare inlägg.

LAS behöver omarbetas

På DN debatt skriver idag Magnus Henrekson att LAS måste avvecklas. Jag håller delvis med honom, men vill inte vara lika drastisk. LAS skapades 1974. Det är snart 40 år sedan! Mycket händer på arbetsmarknaden på 40 år och lagstiftningen bör anpassas till det.

Anställningstrygghet är viktigt, men inte till vilket pris som helst. På dagens dynamiska arbetsmarknad känns LAS som ett förlegat system som behövs ses över. Med devisen sist in - först ut har få unga en chans att få in foten på arbetsmarknaden, och många äldre kanske tvekar att lämna en fast anställning för att pröva något nytt.

Samtidigt måste det finnas någon form av trygghet för den anställde, en trygghet som finns oberoende om man är fackligt ansluten eller inte.

Magnus Henrekson skriver avslutningsvis: "Det nuvarande systemet för att skapa trygghet levererar visserligen inte detta utan är en produkt av en svunnen tid med lägre dynamik på arbetsmarknaden och i praktiken livstidsanställningar. Men samtidigt är omställnings- och inkomststrygghet viktiga och starkt efterfrågade nyttigheter, särskilt i tider av stora omställningsbehov och hög konkurrens. Det är därför hög tid att påbörja en konstruktiv diskussion om hur trygghet för den enskilde ska kunna uppnås på dagens dynamiska och hårt konkurrensutsatta arbetsmarknad. "

Jag kan inte annat än hålla med. LAS skapades när anställningar var på livstid. När folk jobbade på samma arbetsplats i 50 år och därefter kvitterade ut en guldklocka. Arbetsmarknaden ser inte ut så idag, och då bör systemet anpassas. Att väga säga att LAS behöver förändras innebär inte att man är motståndare till anställningstrygghet (jag är själv fackligt aktiv). Att våga säga att LAS behöver förändras är att vara realist.